Article Image
uppnå den, var funnen; fortskridandets fredmannen ur de lidande klasserna hade dertill till honom. Denne nye borgare inträdde i dessa beråknade och systematiska afbrott har ganska litet vårdig en stor församling. Hvad heter under skydd af den sanna majoriteten; båänk eller sida de ån sitta, och hvilka mån högran). Victor Uagos tal i nationalförsamlingen öfver inskränkningen i allmänna valrätten. (Forts. fr. N:o 121). Det kommer, jag såger det med den gode borgarens af smårta uppfyllda hjerta, som motI såtter sig denna förhatliga fara, i hvilken man kan störta fåderneslandet, det kommer deraf, att man vill, att församlingen skall från de lidande, de nedtryckta klasserna borttaga valråtten och följaktligen återstålla den afskyvårda, den gudalösa råtten, som hårslyter från revolten. Sädan är med två ord innehållet af hela den föreslagna vallagen. Ja, mina herrar, detta projekt, hvilket innebår en hel politik, åstadkommer tvenne saker: en lag och en situation. Må vi till en hörjan pröfva den sednare. Efter två års oroligheter och experimenterande blef målet uppnått, freden var sluten; vågen till försoning, och således vissheten att liga verk var satt i stållet för våldets, otåligheten och vreden voro afvåpnade; utbytet af upprorsråtten emot valråtten var fullbordadt; lemnat sitt samtycke. Inga skakningar mer, ej mer någon oro! Den olycklige hade kånt sig upphöjd af det förtroende samhållet satte sitt burskap med vårdighet och mildhet (bifall till venster, efter några minuter höres från högran ett fortfarande sorl, som blandar sig med talarens ståmma. Victor Hugo afbryter sitt åmne och vånder sig mot högran). Mine herrar, jag kånner ganska vål, ait för åndamäl att förvirra talarens tankegäng och att fråntaga honom sjålens frihet, hvilket allt år ett sått att beröfva honom talfriheten. Men detta år i sanning en bedråflig taktik och mig betråffar, så ståller jag talarens råttigalla högsinnade och råttvise mån, på hvilken alltid åro de talrikaste bland ett stort folks deputerade (venstran: ganska bra! tystnad hos —-— Ä— r Jag fortfar således. Proletåren har intagits af det offentliga lifvet utan att deraf blifva försagd eller berusad. — Valdagen var för landet mer ån en festdag, den var hyilodag. Med denna hvila för ögonen, har göromälen, handeln, industrien och lyxen åter tilltagit; det regelmåssiga lifvets pulsslag återvånde. Ett beundransvårdt mål var uppnädt. Ett årofullt fredsfördrag var undertecknadt emellan dem, hvilka man kallade de högre och lågre i samhållet. Och detta år det ögonblick J våljen får att åter såtta allt på spel! Detta nyss underskrifna fördrag sönderrifven J! Och just den menniska, som sitter på samhållets nedersta trappor, som hoppades att småningom kunna fredligt stiga uppför, denne arme, denne olycklige, förr skråckingifvande nu försonte, lugnade och broderligt förtrogne, det år honom som eder lag drabbar! Hvarföre! jo för att åstadkomma något vansinnigt, ovårdigt, förhatligt och anarkiskt! för att fråntaga ho

10 juni 1850, sida 1

Thumbnail