Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1850, sida 1

5fver detta ämr e; åtskilliga andra af sina dikter samlade han åsfven i e t, på bokhandlaren Noers förlag utkommet band, likasom ånnu en annan samling utgafs i Slesvig. Emellertid svårmade han för att handla så som han skrifvit och sjungit i sitt arbete Grekernas frihetsstrid-, och beslöt derföre att gå till Grekland som Philhellen. Han reste åfver Schweitz och Marseille till Navarino med ett af de första philhellenskeppen. Efter en kort kamp blef han smittad af den moroitiska pestfebern, och den unge skalden nödsakades att nedlågga svårdet och reste med flere Greker och Philhellener tillbaka till Italien, Medan Harro ånnu under karantånsveckorna låg farligt sjuk i Navarino, anmålte en af hans vånner hans ankomst för danske chargå dassairen i Rom Brönstedt, samt för Berthel Thorvaldsen, till hvilken han blifvit rekommenderad af den kort förut från Rom afreste prins Christian. Efter ett halft års rekonvajesens och medan han ånnu var mycket lidande, reste han till Zäörich, och derifrån, i öfverensståmmelse med prins Christians önskan, till Munchen med rekommendation till kronprinsen Ludvig, sedermera den s.k. skaldekonungen. Harros lidande tillstånd, ett slags själsdomning, varade till dess han åter blef angripen af en svår sjukdom, nemligen af en håftig nersseber, efter hvilken han likasom uppvaknade till nytt lif och andelig pånyttfödelse. Under loppet af omkring ett halft är skref han nu 6 noveller och 3 dramatiska dikter. Af dessa sednare blef, Die Mainottenuppförd på kungliga hoftheatern i Munchen, med mycket bifall, så att författaren, vid slutet af dramats första uppförande, blef framropad. Tvenne berömde danska konstnårer, d:r Ryge och instruktör Nielsen voro tillfålligtvis, under en konstresa, nårvarande vid styckets första uppförande, och anmodade författaren om manuskriptet, på det stycket åfven måtte kunna uppföras i Köpenhamn. Ar 1825 finna vi Harro i Schweitz, hvarest han skref ett drama, tvenne lyriska dikter och slutligen Der Wildschitz, hvilket emellertid år ett knalleffektstycke, hvaruti en frihetsmonolog år af mera vårde ån hela stycket, dom dock uppfördes flera gånger. I Pesth uteslöt theatercensorn denna monolog; icke destomindre hade skådespelaren Holker från Munchen den djerfheten att framsåga den, och följden deraf var en ögonblicklig inkallelse till polisen, hvilken han undandrog sig genom en hemlig afresa. Harro återvånde från Schweitz till Munchen, och under sitt uppehåll der denna gång skref han 2 tragedier och 3 noveller. I Juli 1826 kallades han som theaterförfattare till Wien vid theatern an der Wien-, får hvilken han skref ett drama, Rudolph af Habsburg-, som gaf 158 fulla hus, tills det åndtligen uppdagades att många stållen deruti dolde politiska anspelningar. Författaren blef icke allenast afsatt från sitt embete, en undersökning anstålldes åfven angående hans politiska förbindelser i Italien och Tyskland sedan 1819. Denna undersökning slutade med en landsförvisning, som tråffade Harro dödssjuk i en nersseber. Två unga låkare, hvilka visade den olycklige sjuklingen sitt del