Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1850, sida 1

ti bref i monvlvgstil till konung Christian VIII från 1842, hvilket öfversattes i New-York Tiilune 1847, en öfversigt öfver tilldragelserna i hans skiftesrika lif. Under sitt vistande hår nedskref en medlem af hans umgångeskrets det våsendtligaste af hans lefnadsförhållanden, sista afdelningen af dessa anteckningar har emellertid kommit ur vågen, och vårt utdrag deraf slutar således med år 1832. Hans fulla namn år Paul Harro Harring. Han år född på Ibenshof, en gård i Nordfriesland på kusten af Nordslesvig, den 28 Augusti 1798. Hans Farfader, hvars samiljenamn var Harro, var en spansk sjöofficer, som nedsatt sig der på kusten. Harros fader gifte sig med en dotter af en norrsk familj (Claussen från Christiansund), som hade nedsatt sig i Flensburg, Lygums kloster och andra orter. Han dog år 1810. Harro Harrings barndom förslöt under en beståndig sjuklighet; i sitt 8:de år blef han paralyserad i högra sidan och förklarad får obotlig till dess han efter 3:ne års lidanden kurerades genom magnetism. Grunden till en vetenskaplig uppfostran, grekiska, latin, franska o. s. v. erhöll han hos 2:ne prester i Hottstedt. Efter sin konfirmation 1813 var han i 4 år anstålld på tullkontoret i Husum, hvarunder han dock fortsatte sina studier. Emellertid lemnade han denna bana 1817, för att studera i Köpenhamn, hvarest han blef inskrifven som elev vid konstakademien, och afhörde förelåsningar öfver mathematik, estetik, mythologi m. m. utan att dock hafva fattat någon beståmd plan för sin framtids bana. Konstkånnare ville icke medgifva honom någon talang för målarekonsten, och detta föranledde honom troligen att uttråda ur konstakademien, i det han håsten 1818 begaf sig till Kiel, der han vid universitetet bevistade förelåsningarne, och dervid sökte sitt uppehålle genom porträttmåleri. Våren 1819 reste han till Dresden, der han med mycken vålvilja blef emottagen af norrmannen Baron Irgensberg, dansk Charge dÄslaires, och professor Dahl. Prins Christian af Danmark företog samma år en utlåndsk resa och antog sig Harro med mycket intresse, i det han rekommenderade honom hos Baron Irgenberg, men likvål utan att föreskrifva honom något bestämdt studium, öfverlemnande honom att följa sin inre kallelse, samt den våg dit denne kunde leda honom. I Dresden utgaf han sin första dikt i AbendZeitung, en Elegie på konung Augvalds graf och kyrkoruinerna på Augvaldsnås, i anledning af ett motiv af professor Dahl. Harro studerade på ett fritt och otvunget sått, och i hans arbete Rhongus Jarr (en Frises resa genom Tyskland, Italien och flera lånder, 4 band, Mänchen, 1828) lemnar han en liflig beskrifning på sina studier och resor i denna och en sednare tidpunkt. Från Dresden begaf sig Harro till Wien och Presburg; dfver Holland återvånde han till Köpenhamn, dit han ankom samma dag i Januari 1821, som posten medförde första underråttelsen om Grekernas uppresning samt utbrottet af revolutionerna i Neapel och Piemont. Eldad af lifligt deltagande för Grekernas frihetskamp, skref han en samling dikter