Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1850, sida 1

Warschau var fallet, och ord, hvilka kunde tydas som smådelser, undföllo de bleka låpparne. Hör ni icke, Ignazibad Paula båfvande, hon år sjuk — åfven denna sista natt har hon icke förunnat sig någon hvila; hvarje skott, som vi sörnummo från sjerran, darrade genom. hennes hjerta och åfven de sjuka barnens sömn uppfyllde hennes hjerta med skråckbilder. . . . Till slut skall både kropp och själ duka under. . . Hon talar oredigt. — Oredgist2upprepade Isidora, vo nej, det år ljust, förskräckligt ljust i min själ och ni kan se, att jag alldeles förstått den grymma sanningen. Warschau år fallet, — såger du icke så? — och på stadens vallar låg din herre blödande, döendel— -hpå åra och salighet nej. Nanna! Var utan fruktan och sorg, han lefverlO! då år det hundra gånger värre, jemrade sig Isidora, han har fallit sårad i sina dödssienders hånder!elcke detta engång, bedyrade Ignaz, han lefver, år oskadad och fri, och låter genom mig bedja, att ni följer honom på slykten!lig — du skamlöse lögnare,ropade grefvinnan, kan du dfvertyga mig, att Marzinsky I blifvit en ovärdig sörrådare?