Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1850, sida 2

mensklighet. samt urladda i medelpunkten af vår verldsdel i fruktansvårda slag; — dersöre blickar reaktionen mot östern. Den tånker icke på att uppresa några åskasledare! Tvertom tånker den på att leda den ahsolutistiska elektriciteten vid de trädar, ? . . : 2 Som åro dragna i alla riktningar Öfver hela I I Europa; den har blott ett enda bekymmer — — att ovådret icke skall utbreda sig nog, hagelskurarne icke förstöra allt utsåde, skyfallet icke våltra sina förhärjande böljor öfverallt och den slammande lägan icke antånda allt. Den sörjer för antåndningsåmnen, den skulle vilja anlågga mordbrand och åstadkomma I vådeld, innan ånnu krigs-ovådret från öster... Det trogna förbundet uppfordrar till organisation af en ny-preussisk tortyr-domstol mot alla olika sinnade — i Fredrik den stores stater, der hvar och en redan för 90 är sedan egde råttighet att esterstråfva saligheten på sitt sått. Neu preussische Zeitung, predikar korståg emot judarne; pietistiska prester emot författning och framåtskridande. AIlla dessa mörkrets prester, dessa riddare fulla af fruktan och tadel hafva blifvit åkerbrukare och såningsmån. De bruka våldets åker, de så blodssåd — och våld skall uppvåxa, blod komma öfver landet. oOcch den blodiga sådden spirar upp. Blod har kommit — detta borde hafva bragt dem till besinning, som utsådde blodsåden och underhöll våldet. Ingalunda; blodet skall tjena dessa riddare att dermed vid det okunniga, oråttfårdiga och samvetslösa våldets gamla system ännu en gång fastklibba sina kattdragande medundersätare, på hvilka bördorna såvål för statssom krigsvåsendet hvila: det skall tjena de sanatiska presterna, hvilka dyrka hämndens och tillintetgörelsens Gud, att trycka inseglet på den bannlysningsbulla de uttalat öfver alla dem, som icke anse allt det som går utur deras mun för sanning och vishet, och hvilka icke hålla den stråt dessa anvisa, för dygdens och råttvisans enda våg. Ett bål, såsom för Huss, för allt hvad Demokrat heter; en förstöring, lik Magdeburgs genom Tilly, öfver hela Tyskland; en expedition, lik Frankrikes mot Rom, till sjelfva Frankrikes inre — allt detta år inga feberl fantasier, inga dråmmar, nej, det år planer, det år denna råda reaktions program. I östern skall ovädret samla sig, i vestern skall det urladda sig. Reaktionen blickar mot öster: folket mot vester. Reaktionen kan icke afvakta det ögonblick då revolutionen begynner: den europeiska Bartholomeinatt, då de priviligierades oråttvisa våld skall omstörta den resormatoriska råttvisan. Slagtbånken år i ordning; reaktionens , Sep: tembermån hafva redan uppvecklat sina årmar I och fattat osserknifven. Folket skall komma och sjelfmant lemna sig till offer; folket, med hvilket de ej veta hvad de skola företaga, annat ån att jaga det i döden. Uteblifver revolutionen — så skall kriget komma och svånga dödens lia med utpressning, plundring, skåndande, brand och förödelse i sitt sållskap. Detta år Frankrikes och E uropas stållning. I östern rådslås om krig, i vestern om den allmånna valråtten. Den franska revolutionen skref trenne ord. på sin fana: -Inga dödsstraff mer, allmån valrått, broderskap,: dess första ord voro: mensklighet, lika rättigheter, fred. Reaktionen vill dåd, privilegier, krig. Derföre blicka folken åt vestern, reaktionen åt östern. Ett doft åskqvalm hvilar öfver den verldsdel, hvars lugn blifvit stördt af det tillbakatrångande omstörtningspartiets segennytta. Ännu rullar icke äskan — ånnu kan man I höra. Hvad i östern såges, veta vi icke; det — — — —F— ma för machinen och hjulen, som beståndigt, FÖnam dan vriecknino då lida i krakarna måö I I I j 1 I