Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1850, sida 1

tidigt om morgonen förbi det stålle, hvarest en talrik mångd af drunknades lik voro offentligen uppstållde, för att upplysning om dem låttare skulle vinnas. Mekaniskt intrådde han i kyrkan och fann der, till bekråftelse på sin aning, Pierres lik, hvilket man åsven upptagit från Seinen. Hvem som erfarit den ledsnad man kånner, då man ser sina renaste och mest oegennyttiga assigter tillintetsjorde. han kan föreställa sig den smårta, med hvilken denne man beskådade sin gamle kamrats stelnade drag. Hans oroliga blick tycktes fråga försynen, hvarföre den icke förr sånde de olyckliga en råddare, och hans hjerta förlorade sig i betraktelser. — Dock — han ryckte ur sitt bråst det tvifvel hans oroliga kånsla medfört, och en stråle af tråst lifvades i hans bröst. — Ja, du skall ersåtta, hvad verlden och menniskorna hafva brutit emot dessa arma, sade han med tillförsigt. — -båttre ån den båsta vilja hos en dödlig kan förmå det: — och undergifven Guds skickelse lemnade han den .sorgliga skådeplatsen. Hvad som håndt de saderoch mogerlösa barnen, derom felar oss en nårmare kännedom. — Dock, den ådla qvinnans verksam