Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1850, sida 1

— — — —t——— —h—— tar med fanatism, hvilken som oftast söndrar söråldrarne från barnen, maken från makan, vånnen från den han ålskat, hvilken betraktar verlden som en öcken samt alla icke låsare som förtappade och idjefvulens barnr, och hvilken, hvad vårst år, med vederbörandes goda minne, underhåller en osalig anipathi mot allt hvad sociala angelågenheter rörer. Man skall förebrå oss, att vi uppdragit denna tasla med alltför mörka sårgor, men hvar och en, som kånner allt det onda låseriet, åfven i vårt land förorsakat, skall sannerligen finna målningen vara en alltför matt kopia i jemförelse med originalet. Är det då åfven sannt, hvad man beråttar, att den inre missionen — sig medvetet eller omedvetet — ligger i hånderna på en måktig reaktionår liga, som också i andra rigtningar underhåller en stark agitation hår i landet, så vill det tyckas som vi ej skulle hafva något godt att vånta af denna mission. Man har imellertid hittills vunnit endast en god frukt af dess upptrådande, den nemligen, att allmånna uppmårksamheten ånnu mer ån förut blifvit fåstad på statskyrkans otillråcklighet för tillfredsställandet af det sannt religidsa lifvets behof. Vi upprepa slutligen, att vi ej vilja helt och hållet förkasta den inre missionen, hvars ide åtminstone år ganska vacker, men vi hafva ansett oss böra uttala några varningar mot den högst skadliga missrigtning, som börjat yppa sig i sållskapets stråfvanden. Får nu se hvad det på sistone månde blifva af med alltsamman. Oui vivra verra! UA. 5 OCÖOum020.......rAU2jF7