Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1850, sida 1

u detta skett till fabriksoch manufakturinlustriens fromma, för att såtta den i stånd att producera till ån lågre priser och derigenom ån såkrare betrygga dess monopolium på inhemska marknaden och dess försprång och Ofverlågsenhet framför andra nationers konstslit, på fråmmande marknader. Och utur denna synpunkt måste åfven navigationslagarnes afskassande bedömmas, för att kunna rått fattas och förstås. Ått åberopa de nu anförda exemplen såsom bevis på att England öfvereifvit skydssystemet, för sin industri, vittnar antingen om den högsta enfald, eller och om något värre — att man vill förvilla ensalden hos andra. Förhållandet med spannmål, boskap, viktualier och de flesta rååmnen å ena sidan, och slöjdslitens produkter å andra, år för öfrigt så helt och hållit olika, att de förra uti nu ifrågavarande afseende, eller med hånsigt till skyddstull, ej utan att man skulle begå ett det största misstag kunna såttas uti samma kategori med de sednare. De förra artiklarne behåfva ej någon skyddande tull utaf staten, ett sådant artificielt skydd år för dem alldeles öfverslödigt, emedan naturen uti dem sjelfva, uti deras tyngd men förnämligast i deras voluminåsa beskaffenhet, inlagt, så att såga, en skyddstull. Den höga frakten, som t. ex. å amerikanska mjölet, eller å polska hvetet måste erlåggas för den långvåga transporten ifrån Förenta Staterna eller Danzig utgår redan, dryga magazinskostnader oråknadt, för engelska landtmannen, ett ganska ansenligt skydd. Ännu större år detta af naturen gifna skydd i afseende på boskap och viktualier; för slagtkreatur måste ej blott erlåggas en hög frakt, utan dertill kommer åfven i de flesta fall en långvåga, kostsam landtransport, och viktualivarornes beskaffenhet gör dem dessutom under landoch hafstransporten serdeles blottstållda för förskämning och värdeförsämring. Huru ringa år deremot i jemförelse med vårdet, frakten för ett stycke cambric, klåde, eller siden; hår år frakten för obetydlig för att gifva något skydd; hår måste staten tråda emellan med positiva afgifter, om skydd skall ega rum. Ed. Kongl. Maj:t täcktes nådigst tillgifva oss denna digression öfver engelska tullsystemet och handelspolitiken, dels emedan knappt öfver något åmne hos en stor del af svenska allmånheten förekomma så irriga förestållningar, som öfver detta, hvilka från vissa håll oförtrutet underhålles, dels ock emedan petitionårerne sjelfva ifrån den förmenta beskaffenheten af Englands tulllagstiftning trott sig kunna hemta icke ringa stöd för sina framstållningar och anspråk. Utaf dessa framstållningar äro icke mer ån tvånne grundade och råtfvisa, hvarföre vi ock underdånigst utbedja oss att endast i allra största korthet så deröfver yttra nägra ord. Den första år deras klagan, att genom den orimligt höga tullen å lin, så vål håckladt som ohåckladt, vara stångda från möjligheten att kunna anvånda linnesegel i stållet för de vida dyrare hampseglen, men som denna punkt icke angår våra tillverkningar, och segelduksfabrikanterne tvifvelsutan icke sjelfve låra underlåta att begåra Ed. Kongl. Maj: ts nädiga tillätelse att så yttra sig så vål deröfver som hvad i öfrigt uti petitionårernes skrift rårer deras intressen, så