Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1850, sida 1

gång med tillämpning till sörevarande ämne betraktat skyddstullssystemet ifrån en allt omfattande synpunkt och ifrån denna enda sanna ståndpunkt ådagalagt det oråttvisa, förderfliga och haltlösa i petitionårernes anspråk. Men med Eders K. M:ts nådiga tillåtelse vilja vi åfven om detta åmne underdånigst tillågga några mera speciella anmärkningar. Att för svenska skeppsrederierna, gynnade framför de flesta andra lånders genom vida lindrigare kostnad vid sjelfva skeppens byggnad och en lindrigare sjöfolksaslöning, fullkomlig tullfrihet å alla sartyssinventarier skulle utgöra ett oeftergisligt villkor för att kunna konkurrera i frakten med dessa lånders handelsflottor år ett föregifvande, hvarutaf det år svårt att inse, vi vilja ej nyttja ordet sanningen, ty det vore ej det låmpliga, utan eps något sken af sannolikhet. Det år ett ovedersågligt faktum, att handelsmarinen betydligt tillvext de sednare åren hos alla sjöfartsidkande folk, och åfven hos oss sjelfva, utan något sådant vilkor. Skyddstullsystemet år i den delen, lika så litet som i den andra, öfvergifvet af någon stat med undantag kanske blott utaf Norrige, hvarest detsamma såsom ofvanföre blifvit anmårkt, på smygvågar kan omkringgås. I Nordamerikanska fristaterna, hvilkas handelsmarin ståndigt år stadd uti en jättelik tillvext, existerar en ganska ansenlig införselstull å tågvirke och segelduk m. m. Och i sjelfva Ensland — för att nu blott åberopa dessa tvenne exempel — finna vi utaf 1846 års tariss, den sista vi haft tillsålle att se, att tågvirke år belagdt med en införselstull af sex (6) sk. sterling pr centner (c:a 120 sv. skålp.) och segelduk med en tullafgift af 10 procent af vårdet. Det år i allmånhet en grof irring, om man föreståller sig, att England uti sin handelspolitik dfvergifvit skyddstullsystemet för sin industri, en irring åt hvars vederlåggning vi likvål ej kunna underlåta att egna några ord, emedan den så sorgfålligt underhålles genom deklamationer i Engelska skrifter och tidningar och derifrån lika nitiskt öfverföres till andra lånder genom dessas dagbladslitteratur. En blick på engelska tariffen år tillråcklig för att dfvertyga om huru grundfalskt berörde låregifvande år. Man finner der på en offantlig mångd fabriksoch manufakturartiklar införselsafgifter af ifrån 5 och 10, till och med 15 och 20 procent af vårdeafgifter som visst icke utgöra sinanstullar-, utan som åsyfta ett verkligt skydd; ty skyddstullsegenskapen beror alldeles icke af det rent qvantitativa förhållandet eller siffrans storlek, utan af ändamålet och effekten att utestånga den fråmmande industriprodukten och att åt landets egen slöjdslit försåkra den inhemska marknaden; ocd en tullafgift af 10 eller blott 5 procent, som uti ett land år i denna afsigt ålagd och som finnes tillfyllestgörande att åstadkomma en sådan verkan, år derstådes lika mycket och lika såkert en skyddstull i ordets egentliga bemårkelse som en införselsafgift af 25 eller 30 procent uti ett annat land, hvarest samma åndamål och effekt ej utan en hågre siffra kunna vinnas. Atten tullafgift som icke skyddar, må siffran vara hvilken som helst, icke heller utgör någon skyddstull, det vid handen ge både sakens natur och sunda förnuftet, men likaså åfven att en in—ä— —— —— —