AUEL Boktryckaren M. Prytz ståmmes till instållelse vid. stadens Rådhus-Rått å dess andra afdelning lördagen den 8 instundande Juni kl. 10 förmiddagen, beredd att genmåla de i ofvanstående ansökning upptagne påståenden; och erinras Prytz det hans. frånvaro utan styrkt förfall å den, för sakens behandling, sålunda beståmda tid, icke uppehåller slutliga pråfningen af ståmningsanspråket. Götheborg den 30 Maj 1850. På Rådhus-Råttens vågnar: M. Ingelman. Hr Prytz låt under hr Sandwalls vistande i Stockholm inför rådhusråtten hårstådes höra herrar Ekbohrn, Lindskog, Rydberg och Berg på red, för att dermed styrka sin rått att tillegna sig Handelstidningen. Det öfver detta vittnesförhör förda protokoll har hr Prytz infört uti ,den åttonde, för i går. På de framstållda frågorna synes att hr P. genom sörhöret velat hafva bevisat 1:o Att Sandwall icke haft några andra liqvider med Prytz, ån dem, rörande tidningens förlagsrått och Börsunderrättelsernas tryckning. Detta hafva alla tre de vittnen till hvilka frägan sramställdes förklarat sig icke känna. 2:o Att Sandvall derigenom, att han stådse prisat Prytz fördragsamhet emot honom i afseende på penningeliqvider, skulle, ätminstone indirekt, hafva visat att han mankerat Prytz. Älla tre vittnena hafva intygat, hvad som också är sannt, att Sandvall alltid prisat Prytz föregående beteende; men deraf följer alldeles icke att S. mankerat Prytz eller ställt sig så, att P. var berättigad att ätertaga handelstidningen. Med hr Prytz fördragsamhet har det stådse förhållit sig så, att S. aldrig begårt men hr P. alltid erbjudit honom anstånd. Innan ett belopp förfallit har det således blifvit på Prytz eget förslag omsatt genom ny revers. Motivet till detta hr Prytz handlingssätt har, såsom han yttrat sig, varit det att de förbindelser S. till honom iklädt sig vore betungande och tryckande. Han ville underlätta allt hvad han kunde, och S. har af helt naturliga skål varit i hög grad tacksam. Men hvar och en lår nogsamt inse, att man icke mankerar för det man blifver erbjuden alt omsåtta en revers och att då fordringsägaren sjelf proponerar omsättningen, han minst har anledning att tyda densamma såsom mankemang eller kontraktsbrott. 3:o Att Prytz vore beråttigad återtaga tidningen då Sandwall mundtligen förklarat sig belåten dermed, ifall han, Sandwall, ej förmådde fortsåtta densamma. Ekbohrn har intygat att S. yttrat en sådan belåtenhet; men hårvid bör tagas i betraktande dels den vigtiga omständigheten, att då Prytz återtog tidningen Sandvalls oförmåga att sortsätta densamma ännu icke var på ringaste vis konstaterad och dels att om den åfven det varit, Sandwall hade haft både juridisk och moralisk rått att blifva hörd och tillfrågad angående öfvertagandet. Om S. vid en sådan öfverläggning icke kunnat bevaka sina egna fördelar, hade han dock möjligen kunnat lyckas att rådda tidningens tendens och förmå hr Prytz att utgifva densamma ivanligt format. 4:o Att Sandwall derigenom, att han först i Februari omtalat sina liqvider med Prytz och först i April låtit afskrifva afbetalningarne å kontraktet, skulle vara förvunnen till mankemang och kontraktsbrott. Lindskog har intygat att Sandvall i Februari förklarat sig belåten mea att hafva kontanterat Prytz, och att Sandwall på fråga af Lindskog om Prytz således utfått hvad han bordt hafva den 2 Jan. sådant bejakat Berg: att han, som presenterat kontraktet för qvittos erhållande, fått sådant qvitto för en af S. redan med Prytz uppgjord liqvid. Alla reflexioner synas hår öfverslödiga. Hvad som hår egentligen år framstående, år det stora förtroende S. haft till Prytz att göra afbetalningar utan att begära qvitto förrän långt efteråt. 5:o Att Sandwalls tillåtelse för Ekbohrn att uttaga Sandwalls bref och tidningar beråttigade till deras begagnande åfven för Prytz tidning. Tillåtelsen att uttaga dem år bestyrkt af tre vittnen och förnekas ej; men deras begagnande för en annans tidnning torde svårligen kunna försvaras. Och härmed hafva vi, såsom vi tro, tydligen ådagalagt att det Prytziska vittnesförhöret icke bevisar någonting till fördel för Prytz, utan alldeles tyertom. Aftonbladet med dagens post innehåller följande: Sedan Götheborgs Handelstidning och dess klientel på ett så besynnerligt sått blifvit ockuperad af herr Magnus Prytz, som synes hafva begagnat kamreraren Sandwalls resa till Stockholm för att öfvertala några af hr Sandwalls medarbetare att associera sig hårutinnan med hr Prytz, lårer man tills vidare icke kunna begåra ifrån denna redaktion någon såker underråttelse om huru denna kuriösa assår kommer att utveckla sig. Emellertid vidröres saken af Sötheborgsposten sör den 22 dennes, som beråttar att hr Sandvall återkommit redan förlidne tisdag, och redan såsom i fredags åmnade åter utgifva sin tidning i samma skick som förut. Detta blir utan tvifvel i ordets egentliga bemårkelse en kollision och en dekonfityr för hr Prytz, som för dfrigt torde komma att medföra ganska egna följder i andra hand; ty hr Sandwall återtager naturligtvis tillika med sin tidning åfven sin publik, och följaktligen blir det åfven