—————aAAx———.—. — — :c0;::::ot. AAA :2— Götheborgs Handelsoch SjofarksTidnings Annhonskontor är på det vanliga stället i huset N:o 124-125, hörnet af Fredsoch Drottningatorna, och hålles öppet alla söckendagar från kl. 8—1 f. m. och 3—8 e. m. Stockholms repslagare och sejlarte societeters till Kongl. Maj:t ingifna anmärkningar vid Götheborgska rederiernas ansökning om tullfri isförsel af skeppsförnödenheter. (Forts. fr. N:o 114.) Fåderneslandet och Eders K. M:ts ådla landssaderliga hjerta hafva och njutit lönen af detta visa system att genom skydd ät nåringssliten bereda inhemska arbetet sysselsåttning, utkomst och trefnad. Under de två sista på I politiska skakningar så digra åren, som fyllt vår verldsdel med tårar och blod, har man dfverallt uti de lånder, der industrialismen blifvit herrskande, sett fabriksoch handtverksarbetare villigt låna sitt bitråde åt dessa rörelser, i hopp att derigenom kunna förbåttra sin olyckliga, djupt förtryckta belågenhet; man ser dem stå fårdiga att på nytt besagna samma rörelser, der dessa med strömmar af blod och oerhörda lidanden för ögonblicket blifvit undertryckta; och i lånder hvarest skakningarne icke ånnu kommit till utbrott undermineras samhållet vulkanlikt af en djupt rotad och vidt utgrenad sammansvårjning inom alla arbetsklasser. Men vårt fådernesland hafva alla dessa förfårliga skakningar gått spårlåst förbi; Sverige har derunder oasbrutet njutit lycka och lugn. Förklaringsgrunden är enkel och ligger för öppen dag. Den igenfinnes i arbetsklassens båttre lottade stållning. Der orsaken saknas, uteblifva och verkningarne. Att Eders K. M:t skulle öfvergifva ett system, det Eders K. M:t under sin regering hitintills konseqvent vidhållit, och som burit så vålgörande, så oskattbara frukter, vore en dårskap att förestålla sig, ehuru visserligen systemet det oaktadt i enskildta delar kan tåla, ja åfven fordra mer eller mindre betydliga föråndringar, råttelser eller jemkningar. Och att Eders K. M:t undantagsvis i afseende på våra yrken skulle göra en afvikelse ifrån systemet, eftergifva för industrialismens fordringar och åt dess egoism uppoffra påra arbetare, hafva vi lika liten anledning att förestålla oss; så mycket mindre som Eders K. M:ts afslag på petitionårernes begåran förra gången samma fråga i inskrånktare omfattning och utan så många försätliga alternativer var föremål för dess höga pråfning, utgör för oss en borgen att våra arbetares stållning jemvål nu skall utaf Eders K. M:t råttvist behjertas. Vi hafva nu i allmånhet, men på samma