Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 2

Sr — Vin herre,såger fruntimret. Ni bör tro att jag icke utan att rodna tagit detta vägade steg. Jag kånner nu igen vår Christine, det år hon som uppträdt i magister Blåckstadius, och som således icke har svärt för att svara på giftermålsannonser, såvål skriftligt som muntligt. — Jag tror er min sköna, yttrar mannen till vår Christine, er röst frapperar mig så underbart, fortfar han; ja, jag ålskar er redan — — — Han omfamnade henne, en mörk sky un? H dandrager dem sör mina blickar, stormens . . . : 7 tjut hindrar mig att vidare höra dem. Jag gär min våg, jag vill icke vara vittne till ett rendez-vous. Dagen derpå har mannen varit hos Christines herrskap; de vilja icke esterkomma mannens begåran att slåppa henne ifrån sig. De svara beståmdt nej. Ni bör veta kåra låäsare att Christine var stadd-till den 23 October. Mannen går förtvislad. En fix id tycks uppspringa i hans hjerna, han vånder om, skyndar upp till sin Christine, hviskar henne några ord i örat; flickan