Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 2

tankan, att man dagligen och stundligen, i och utom tjensten, år kringhvårfd af bakdantare och rapportörer, hvilka under kamratskapets och vånskapens mask liksom hånga sig fast vid oss, för att girigt uppsnappa, förtyda och frambåra hvarje oförsigtigt yttrande och hvarje obetånksam handling. — Och hvem år det, som framlockar eller tillskapar dessa krigshårens skorpioner, dessa lönnmördare. till kamraters heder och fortkomst? Icke år det general-besfålhafvaren, utan de, som genom antagande af sådane befordringsgrunder tvinga honom att tillgripa så olycksbringande medel, i förening med dem, som antingen af dunkla och orediga begrepp eller af orena motiver, dåra veder börande med lumpet smicker och sadda losord öfver förtråflligheten af deras ryska efterhårmningar. Ått vår framstållning hårutinnan icke innebår någon dfverdrift, torde de som med Öppna ågon förmå akta på tidens tecken under nu stundande och pågående möten, heldst inom 3:dje militår-districtet, der man mest conseqvent tyckes hafva börjat med systemets genomförande, sanningsenligt kunna intyga. Hvad åter betråssar det speciela fall, som hr X framdragit, att det någon gång kan inträssa, att disciplin, subordination, ton och takt inom ett reg:te så förslappats, att en vlyftningår nådvåndig, torde råtta såttet att afhjelpa detta vara, ej att der insticka en ny major, utan att låta den oduglige chefen afdanka och i spetsen för reg:tet stålla en kraftfullare man, som förstår både att göra sig åtlydd och ingifva förtroende; — hvilket medel lagstiftaren också tydligen afsett för detta sall, då han förordnat att reg:tscheferna utan dom och ransakning kunna endtledigas. Det omilitåriska i att vilja åstadkomma denna Ylystning: och corrigera chefen och 2:dre åldre majorer genom en yngre sådan, ligger så för öppen dag, att vi icke anse oss behöfva I spilla ord på dess vederlåggning. Det våckte derföre en allmån glådje inom armeen, då man sistledne höst genom en uppenharelse fick anledning tro, att krigsstyrelsen ändtligen hårutinnan börjat inse det enda råtta Såttet; men de många företeelserna af den phakvånda och omilitäriska methoden, som derefter visat sig, bekräfta gudnås ordspråket: En fluga gör ingen sommar--. Mycket, ganska mycket vore visserligen ånnu att såga, om och mot denna hr X:s art., hvilken utgör ett raffineradt extrakt af alla de förvånda ider, man på sednare tider dels sökt tillåmpa, dels redan tillåmpat inom armen; men då tiden nu icke tillåter, att vi dermed långre sysselsåtta oss, nöägas vi afbryta sör denna gang. vi hafva icke upptrådt, för att bestrida nyttan af generalbefålsorganisationen, den vi anse ganska klok och ändamålsenlig, men vi hafva velat bekämpa I det oriktiga i att tillåta och tvertemot bestäende föreskrifter uppmana dessa generalspersoner till en hop skadliga ingrepp i reg:tschefernas åligganden. Vi tro oss hafva med fullgiltiga skål visat, att ölverstarne både enligt gållande lag åro, och för armeens nytta böra vara, konungen direkte ansvarige för det höga förtroende de af honom erhållit. Vi I tro oss också hafva ådagalagt vädan af ett befordringssystem, som ovilkorligen måste föranleda demoralisation, nepotism och missnöje. Krigslydnaden år visserligen ett högst vigtigt och oestergisligt band inom en krigshår, men broderlighet, kamratanda. förtroende för och kårlek till förmån och kamrater utgöra dock den lifgifvande och uppehällande principen; — ddas den, så qvåfves också fröet till den enthusiasm, som kan förmå krigaren att af kårlek till konung, fosterland och pligt med sladt och oförsåradt sinne vånda sitt blottade bröst mot den siendtliga kulan. De underverk af enskildt tapperhet och själsnårvaro, som vår krigshistoria på nåstan l fö. SN hvarje blad haft att omtala, skola försvinna, den ridderliga andan skall fly bort och lemna AR ..eet ARR RR RR RR RR nn