Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1850, sida 2

dens vara ådagalagdt, att general-befålhafvaren icke har någon i laglig sorm sig uppdragen -pliyt, att utan inskränkning af Regemente eller anciennetet, föreslå den skickligaste Majoren eller kaptenen till platsens besdttande, utan att ett sådant hans görande år ett rent af olagligt ingrepp i annor mans rått, hvilket, då det utan nåpst eller tillråttavisning gång. efter annan får passera, icke kan annat ån ingisva åskådaren farhågor af den betånkligaste art i afseende på den lit och förtröstan, han må kunna såtta till våra lagar och författningar. Men låtom oss åfven undersöka om en föråndring af dessa föreskrifter verkligen skulle medföra den margsaldiga nytta för armåen, den -uppryckningtill tjensteduglighet, den goda ton, rena krigsanda och esprit, som hr X. förespeglar oss. Vi påstå tryggt, att motsatsen af allt detta skall blifva en såker följd, om reg:ts cheferna icke långre få ha ett ord med i laget vid tillsåttandet af vakanta majorsplatser, och vi skola försöka gifva fullgiltiga skål för detta vårt påstående. — Icke kan vål hr X. med stöd af sunda förnuftet sjelf tro, eller, med hopp att lyckas, vilja försöka inbilla någon, det den satsen, att en reg:tschef vida båttre är i tillfäle att bedöma sina officerares duglighet, ån en general-befålhafvare, som ofta blott flygtigt ser dem endast har en skenbar grund för sig och hvilar på en afvog förutsättning af de radikaler, att hos gen. befälh. finnes mera våld, oerfarenhet och försumlighet att taga reda på förhållandena, ån öfversten? En generalbesälhafvare, huru högt uppsatt han ån är dfyer oss små stackare, år dock icke mer ån en menniska, och allt inhåmtande af menskligt vetande kråfver sin tid. — Det studium, som har till föremål, att låra kånna och rått bedöma enskilta personer, hvilket studium icke annorlunda ån på ersarenhetens vag kan företagas, torde icke vara bland de hastigast absolverade. Nu har emellertid res: ts-chefen hela ossicers-corpsen under sina ögon icke blott hela mötestiden, under den öfriga delen af året omedelbart rikhet, då gen. befålh:n deremot icke hårtill har långre eller oftare tillfälle, ån vid de mönstringar och inspektioner, som han ex ossicio högst en gång hvarje år år skyldig och kan anstålla. Vidare utgöres ett regementes ossicers-corps af mellan 40 och 50 individer, då antalet af officerare inom hela districtet uppgår till inemot 400. Lågg ytterligare hårtill, att reg:ts-chefen mången gång tillryggalagt hela sin föregående tjenstetid vid detta samma reg:te, och att han således under större delen af sin lefnad haft snart sagdt dagligt tillfålle, att med egna ågon förnimma sina underordnades duglighet och pålitlighet, och såg, allt detta oaktadt, att ens den ringaste probalitet gifves, det gen. befålh. skulle båttre eller ens lika vål kunna bedöma den individuella skickligheten! Ja, vi påstå tryggt, att till och med för att blott försöka detta, det för honom i de flesta fall icke gifves någon annan utvåg, an att gå medelbart till våga, d. v. s. begagna sig af s. k. kunskapare eller spioner. Hvilken tillförlighet dessa på sqvallervågen erhållna notiser innebåra, torde litet hvar af egen erfarenhet kunna bedöma, att icke tala om det låga och föraktliga i anvåndandet och tillskapandet af dylika handtlangare. Och huru demoraliserande skall icke arrangerandet af ett sådant spioneri-system inverka på ossicersorpserna, då det lemnar ssåältet öppet för lycksökare och intrigörer af alla kalibrar, att på den verkliga förtjenstens bekostnad svinga sig, sina anförvandter eller annorledes lierade upp till anseende och inkomster! Hvilket dödande gift mot all sann kamratanda — denna fjeder, på hvars spånstighet all militårisk esprit åndå ytterst grundar sig — ingjuter icke den under sädane förhållanden nödvåndigt sig instållande miss—TAA — — 4 — av. ? utan han kan äfven vid mångfaldiga tillfållen ta sitt kunskapsförråd med ny erfarenhet rörande sina ossicerares duglighet och pålitlig