Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1850, sida 1

— ——— ödsliga hafvet. Påfven var sluppen både från Rom, som ville behålla honom såsom en pant på sin oafhångighet och från Frankrike, som på husknutarne ville uppslå påfvehatten såsom valprogram. Men vid sin afresa hade päfven medtagit en väsendtlig del af den konstitutionella regeringen, som han sjelf hade högtidligt erkänt; han hade visserligen utvalt en exekutiv kommission, som skulle tråda i hans stålle, men det var af skrymteri; ingen af de 7 kardinalerne ville emottaga valet. I Rom var således hvarken konstitution eller regering; och då romerskafolket sånde en deputation till Gaöta, ville påfven ej emottaga den. Hvad skulle man nu göra? En regering plågar vara ett nådvåndigt ting för menniskan; Romarne voro ösverlåtae till sig sjelfve, folksuveråniteten var trådd i kraft, och då man tillsporde den, svarade den genom att proklamera republiken. Man hårmade Frankrike och då Frankrike erfor detta sånde det en patrull på 14,000 man till Rom, sednare blef den förökad till 30,000 man). En patrull? I hvilken alsigt? Ah, kors bevars! Endast för att öfvertyga sig om att Rom följde Frankrikes exempel och för att i nödfall bistå Romarne, Hr Odilon-Barrot förklarade det sjelf, han sade att expeditionen blott hade till åndamäl att skydda, den Romerska frihetene. Om päfven taltes ej ett ord. Ordföranden för expeditionskommittben sade: af de förklaringar ministern gifvit år det uppenbart, att ministerns afsigt icke år attlåta Frankrike bidraga till att omstörta den republik, som då existerade i Rom och herr Barrot svarade: -Vi gå ej till Rom för att tvinga folket antaga republiken eller hvilken annan styrelseform som helst. Tåget var således en upptåcktsresa; våra grenadörer skulle blott undersöka om det också var riktigt sannt hvad tidningarne till allmån öfverraskning omtalade om stållningen i Rom. Efter detta ministeriella löfte drogo soldaterne bort och kommo till CivitaVechia. General Oudinot sånder till kommunalbestyrelsen en så lydande proklamation: Franska republikens regering, som år besjålad af hångifvenhet för friheten, förklarar att den vill akta det romerska folkets vilja. Den år sinnad att icke påtvinga folket den regeringsform, som det ej sjelf vill vålja. Ännu talas ej om påfven. CivitaVechia Öppnar sina portar för våra soldater, vi framtråda såsom vånner och blifva såsom sådane emottagne; romerska och franska soldaterna omfamna hvarandra, de dela åreposterne sinsemellan; vår flagg svajar på det romeraka frihetstrådet vid sidan om den romerska republikens flagga. General Oudinot sånder romerska folket följande hålsning: En fransk hår har landat på eder kust, denna armees afsigt år ej att förtrycka eder eller att påtvinga eder en regering som ni ej sjelfve Onsken o. s. v. Emellertid sånder påfven, som erfarit, att en fransk armk år kommen, en legat till generalen. Denne tillbakaskickar legaten med kort besked och skrifver till Paris: -I Gaeta befinner man sig i stor villfarelse i anseende till folkets sinnesståmning; sympathierne för den förra regeringen åro långt ifrån så starka XXX X—XX——X—XXXXX————X—XX—XXXO-Xz———X—X-XZz——XX XXXL X QX OO OT OTO OO OO RKO aa