Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1850, sida 1

gagg — 2 å vara. Folket skall snart inse sina villarelser och godigöra dem. Folket skall vilja örverkliga illusioner? Det år knappt sannoikt, då det så helt och hållet lefver i verkighetens verld; men låtom oss åfven fåörutåtta detta, hvar vore skadan! Verklighetens nakt skulle lågga tillråckliga hinder i vågen, ch af den derigenom vunna erfarenheten skulle hårliga frukter framalstras, under det tt allt skrik från de reaktionåras sida och leras narraktiga fruktan för framtiden skulle olifva utan nytta liksom agnar, dem vinden örströr. Ingenting är löjligare, ån att höra folk prata, som ännu icke kånna de sociala frågornas A. B. C., och likaså myndigt som oförståndigt varna för verkningarne af vissa mått och steg, hvilka verkningar de rastlöst utbasuna under namnen anarki och plundring. Vi veta vål, att den meningen år ganska utbredd ibland de såkallade bildade klasserna, att allmån rösträtt skulle medföra allmån egendomsförlust; men vi veta åfven, att just ibland dessa klasser herrskar den ringaste insigten öfver praktiska saker, och för denna kunskapsbrist måste vi förlåta en mening, hvilken vi eljest skulle anklaga såsom den största skåndlighet. Huru vågar man ånnu, med kånnedom af de fakta, som dagligen framte sig för våra ögon, så fråckt förtala folket? Betrakta det beklagansvårda elånde, som år från år tåligt fördrages af så många tusende, vid sidan af oerhörda rikedomar, njutningar och stora frestelser; jemför de så brotten med dessa armes stora okunnighet och brist, — år icke dessa dagligen förnyade fakta tillråckliga att framtvinga blyg gselns rodnad på dessa skrikares kinder, hvilka våga beskylla folket för böjelse till det oråtta. Hvem förföljer tjufven ifrigast? Folket. Hvem bistår öfverheten kraftigast, om den handlar årligt och rått? Folket. Hvem lemnar, i håndelse af upplopp. de glånsande kutikerna fulla af guld, ådelstenar och andra dyrbarheter, orörda? Folket. Hvem utom folket, beskyddade vål ådelmodigt, ehuru segrare efter en hårdnackad kamp och bragte till raseri genom krutröken och det utgjutna blodet, person och egendom, och bestraffade de enskildta, som under stridstumultet begingo stöld? Ja, folket, som icke ville se sin seger besuddlad med sådana nedrigheter; samma socialistiska folk, som, efter de uppplåste skrikarnes mening, vore beredt, att, en gång i besittning af makten, förstöra all egendom, all frihet, all ordning, all religion!! Pbesittning af makten? Folket hade denna makt! Det hade den åren 1830 och 1848; Paris och allt hvad denna stad inneslöt var i folkets hånder; frågen tillochmed fiender, om det har missbrukat eller med ogerningar beslåckat sin seger!Meningar och åsigter kunna vara origtiga, i synnerhet i saker af så mångsidig och vidstråckt natur, som de sociala frågorna åro; det ljusaste förstånd kan hår förfela det råtta; men att sörutsätta, det folket i allmånhet någonsin kan ledas af en inre drift till det oråtta och onda, att folket, under hvilka omståndigheter som helst, någonsin kanbryta mot sitt samvetes röst, eller tillochmed för ögonblickliga fördelar vilja utösva det erkänd anda, — det, såga vi, år icke att tala som I statsman, utan som ett oförnuftigt barn; de Fe — —