regementets tjenstharhet; honom åligger alt befordra sina underhafvandes rått och båsla. På hans nit, att vårdigt uppfylla det höga förtroende honom blifvit uppdraget, beror officerskorpsens goda esprit, och med den åfven underbefalets och truppens goda skicke. Hvad skall man nu såga om den krigsanda och esprit, som tillåter en officer gå så långt i afgudadyrkan för de nu snart allsmåktige vordne generalbesålhafvarne, att han dristar sig offentligen såsom skriftställare upptråda med ett Öppet trots mot ett gållande, af K. M:t anbefallt, lagbud, benåmnande det en blott -fras-, förklarande de råttigheter, som deruti tillförsåkras en del af statens vigtigaste embetsmån, såsom blott -förmenade-4 och utan betydelse? Hvad såga om aktningen för bestående lagar och författningar hos den del af Kr. W. A:s ledamöter, som åtagit sig redigerandet af vår enda militåriska, snart Fagdt olliciella, tidskrift, då den upplåter dess blad till spridande inom ermen af så direkt lagstridiga satser? Hvad åndtligen om en krigsminister, som, genom tillåtande och understödjande af generalbefålhafvarnes ståndiga ingrepp i regementschefernas råttigheter, de facto dristar sig upphåfva, hvad de jure år bestående? Vi bespara oss svaren på dessa frågor, men kunna icke underlåta gilva tillkånna, att vi hårunder ana en fruktansvård plan från den ena regeringsmaktens sida, att undergråfva armåens moraliska sjelfståndighet, och att, genom att göra hvarje individ af dess befål till sin existens beroende af de 6 generalbefålhafvarnes gunst, — ett ringa antal, som man lått torde kunna inom vårt riddarhus utleta sig så politiskt sinnadt, så till karakteren medgöriigt och så för vissa afsigters befråmjande enigt, som man önskar det — så uteslutande bemåktiga sig rikets våpnade styrka, att den medelst dess stöd kan tillintetsöra alla den andra regeringsmaktens bemödanden, att skydda och upprätthålla samhållsmedlemmarnes medborgerliga, genom konstitutionen dem garanterade frioch råttigheter, eller med tillråcklig kraft motsätta sig dennas försök, att inom samhållsorganismen och administrationen åstadkomma allmännyttiga och önskade reformer, då dessa icke falla den förra i smaken. Det nåra exemplet i Oster af suverånitetens behag skimrar alltför pråktigt mot den hotande och molndigra himmel, som solkrörelserna i södra och vestra Europa dragit öfver dynasternas och aristokraternas hufvuden, att icke verka blåndande och förledande. (Forts.)