— —7 ——————— Korrespondens. (Forts. fr. N:o 110). Ibegynnelsen lårer man haft mycket sunderinI gar om, hvilken pretext och fårg skulle gifvas åt hans upptrådande i Stockholm, och huru råtta syftemålet, det politiska apostolatet, behåndigt skulle kunna döljas; ty som nykterhetsapostel år nu hr d:rn bland Stockholmsboerne utnött, och gerna låter man åfven folket lefva i fylleri och skörlesnad blott det ej vill befatta sig med politik. Slutligen hittade någon syndig man på iden inre missionene, och fyndet var förtråslligt, ty frasen såger intet, men den år tjenlig att blifva ett tåckelse för mångahanda arga ting, som derunder kunde bedrifvas. Sålunda har nu Sveriges hufvudstad formligen fått ett Loyolas samfund, och pietismen bereder sig der att i furstetjenst utföra enahanda skalkstreck, som i åtskilliga andra protestantiska lånder nu för tiden, hvarest pietisterne råcka en verksam hand åt sina bråder jesuiterne uti de katolska staterne. Huruvida doktorn också gör en visit i Upsala för att besöka arbetarne hår uti Vingården och styrka dem i trone, vet jag icke; skulle han komma hit, som år sannolikt nog, spår jag dock att han icke gör något fördelaktigt intryck på den studerande ungdomen; ty hår år hans kredit alldeles förbi, efter hans lika skamliga som fråcka attentat mot vår förtråssliga psalmbok, hvarom du utan tvifvel låst den ypperliga artikeln i tidningen Bore. Att tidningspressen vid ett så superlatift oförskämdt tilltag kunnat vara stum som en fisk, med undantag af Bore, bevisar mer ån allt annat dess nuvarande sinnesart. Doktorerne Wallins och Pettersons hastiga omvåndelse till Pietismen gaf i Stockholm under min dervaro anledning till mångfaldigt gyckel. Båda hafva hitintills gjort sig kånda som ganska verldsliga och lefnadslustiga mån, om den sednare kånner du tvifvelsutan Tegners snillrika och dråpande infall. Men intet segel fladdrar så qvickt för vådret som prestkappan för hofvinden. P:n år ett så förslaget och diplomatiskt hufvud, att visserligen ingen skulle båttre förestå en mission ån han, och ditåt ligger hans egentliga kallelse, såsom ett rigtigt måsterstycke anföras de manår och underhandlingar, hvarigenom han förskaffade sin son en af de rikaste arftagerskorna ihufvudstaden, till stor öfverraskning för flickans målsmån. Att han burdus skulle så der kasta sig på den inre missionenv, Var derföre något högst ovåntadt; men en röst ifrån höjden våckte honom såsom Saul, såsom Saul fogade han sig villigt, och år nu en vålbeståld Pietismens apostel. Det förefaller mig annars som Wieselgren nu kommit till Stockholm post festum. Förskråckelsen på högre ort för Socialismen borde i sanning hafva alldeles lagt sig. F. d. skråddaregesållerne, nu mera skråddarmåstarne Tråd gård och Renhuldt, hvilka åro marquanta le: damöter af Stockholms Reformsållskap, ocl varit bland stiftarne af Bildningscirkeln oel Scandinaviska förbundet, hvilket långe ansåg smittadt af communism, och hvarifrån arbe tarföreningen egentligen utgått; — dessa tv herrar hafva ock nyligen, såsom vår gaml slågtinge beståmdt på dagen och på klocksla HZi3i. ERROR ESSEN