Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 2

som aldrig måttar, en dryck, som aldrig släcker törsten, en frestare, som lockar menniskan från Gud. Utförandet var i det hela ganska förtjenstfullt. Hr Andersson, upptrådande under olika skepnader, var som Fjellkonungen åfven ganska lyckligt kostymerad. Det enda, vi skulle vilja anmärka, år den predikoton i hvilken hr A. ofta faller. Fru Andersson utförde åfven sin roll med vanlig aplomb; i hennes maskering och spel i sista tablåen låg en fasansfull sanning. M:ll L. gjorde åfven sin sak förtråffligt. De öfriga medspelarne bidrogo ock i sin mån till den allmånna belåtenheten. Sceneriet år ganska vackert och den sköna musiken, sårdeles den herrliga Koralen, förvandlar nåstan det romantiska skådespelet till ett slags gudstjenst. Förliden gärdag gass pjesen hår för andra gängen och konstaterade i det hela värt hår ofvan fållda omdöme om densamma. Fru Å:s gripande spel i de tvenne sista tablåerna grånsar till måsterskap. Hrr Andersson, Berglund, Natt och Dag samt Sandstråm voro åfven fullt vuxne sina roller; den sistnåmnde i synnerhet i 6:te och 8:de tablåerna, der han åfven var lyckligt maskerad. Om mill Lindqvist gåller hvad vi om henne hår ofvan sagt. Hr Hallbergs rol år hår så obetydlig, att han ej har tillfålle utveckla sina ressourcer. M:ll Melander, hvars rol ej heller var af sårdeles betydenhet, syntes oss, hvad vi förr anmärkt, ej rigtigt vara hemma på scenen; vi hoppas dock och önska att hon snart måtte bli mera hemmastadd, helst hennes tåcka figur gerna återses. Vi begagna tillfållet att afbörda vår tacksamhet för hr direktör Czapek, som hittills under denna spektakelsejour, genom vål vald musik, förskaffat publiken verkliga njutningar. De låtta dansmelodierna må vål någon gång komma en glad ungdom att spritta af ljufva minnen och leende förhoppningar; men för konstens sanne vån blifva de dock endast lycktgubbar i musikens verld.