Article Image
pa tt:-mq — Industrien. ) Efter Lamartines våltaliga ord om Gud och ideen höjer verkligheten sin stämma. Den snillrike skriftstållaren går rått i att söka såtta en gråns för samfundets förrillelser och folkets obilliga fordringar genom att håntyda på det eviga; men döljas kan ej, att tidens och ögonblickets lidanden afbryta honom med sina rop. Han har förgåtit eller måst förbigå tvenne af de krafter, som med begge hånder ståta massorna ut i vantrons mörker, nemligen hungern och nåden. Han talar till och kan åfven utöfva inflytande på dem, som blott kånna begår efter mera och som kunna vånda sin håg till råttfårdighet; men hvad förmår han utråtta med dem, som blott kånna begår efter det allranådråndigaste? Står det vål i hans makt att förmå de rike och måktige att göra de stora uppoffringar, som i denna rigtning åro af nåden? Vilja vål desse, som hafva Moses och profeterna och dock icke tro — vilja de vål tro på Lamartine? Huru långt stråcker sig i detta fall den goda viljans makt? ... Det år industrien, dess elände och dess offer, om hvilka hår år fråga, och i detta hånseende eger samma förhållande rum i Frankrike, England och åfven till en del i Tyskland. I Vi göra början med ett sakförhållande, som år hemtadt från en af industriens enklaste, mest anspråkslösa utgreningar. En undersökning, som på parlamentets befallning blifvit anstålld i England, har gifvit vid handen, att det ensamt i London finnes 35,500 qvinnor, hvilkas nåringsfång år sömnad och af hvilka 28,000 åro under 20 år. Genom ett anstrångande arbete från tidigt om morgonen till sent på aftonen kunna de i medeltal förtjena 14 skilling svenskt riksgåld om dagen, — följaktligen icke så mycket, som erfordras för tillfredsstållandet af lifvets nödvåndigaste behof — och osta sattas för många af dem arbete, så att de icke en gång hafva bröd. Den allmånna känslan blef djupt skakad genom att erfara, det Irland låg så nåra, och man öppnade i hast en subskription, som inbragte några hundrade pund; men hvad kunde vål det förslå? Man bortjagar hungern, men nåppeligen har vålgörenheten gått ut och stångt dörren, så infinner sig åter den bleke, objudne gåsten. Herr Sidney Herbert, som var byråchef under Robert Peel, stållde sig fördenskull i spetsen för ett annat företag: man skulle sammanskjuta penningar till beredande af en storartad utvandring, sånda hela skeppsladdningar af dessa olyckliga varelser till Ny-sydWales, eller Californien, der tillgången på qvinnor icke motsvarade efterfrågan på desamma..... ÄÅro dylika åtgårder den sista resurs, som vetenskapen och holitiken hafva att anvisa det europeiska samfundet? — frågade några. Andre, mera praktiske och beråknande mån invånde, att planen skulle stöta på ett oöfverstigligt hinder derutinnan, att, i stållet för de stackars exporterade fruntimmerna, skulle en ny tillförsel af fattiga flickor från England, Skottland och Irland strömma till London; att exporten då skulle falla sig för dyr, och att man dessutom genom att utföra planen skulle blottstålla ) Ur Nord og Syd.

10 maj 1850, sida 1

Thumbnail