Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 2

-DAl ———— ——7i— ——3 — —— — Devereux kastade till honom guldpäsarne; han vågade icke såtta sig emot hans anspråk. I detsamma lotsen ville aflågsna sig, vånde han sig ånnu en gång till den gamle mannen och sade: — EEtt lif har gått förloradt.Devereux förblef likgiltig vid denna anmårkning. Lotsen fortfor: — -bet var ingen af besåttningen, utan en yngling, som den upptagit, en gosse från Marseille; hans fartyg hade förolyckats i kanalen.Devereux bekymrade sig söga om dödssallet. Hvarföre meddelade lotsen honom detsamma? Jean återkom ånnu en gång till föremälet för sin beråttelse: — -Gossen bortspolades från dåcket, i samma ögonblick som fartyget stötte mot klippan; det var mörkt och omöjligt att rådda honom.Devereux genmålte blott: — Stackars yngling! det gör mig ondt om honom.— Sedan ätervånde han till sina göromål och låt märka, att han önskade, det lotsen måtte aflågsna sig.