Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 1

dess bramsegel ibland tusende. Det år Volant!, — och jag kan ännu blifva råddad,mumlade S:t Victor. Borgenåren vånde sig mörk till honom och sade: — Iubilera ånnu icke, S:t Victor! Skeppet år ånnu ganska långt borta; många åro sarorna på den vidstråckta sjön, och emellan sartygets nuvarande låge och hamnen ligga sandhankar och klippor. Fröjda dig derföre icke i förtid.Men S:t Victor, uppeldad af hoppet, aktade icke hans ord. och den gamle mannen lemnade huset, under det han för sig sjelf frammumlade några hotelser och klagomål, samt begaf sig till sin boning. Denna var likaledes belågen vid kajen, icke långt ifrån Victors palats; dess fönster vette åfven utåt det rörliga lifvet i hamnen och utåt hafvets dunkla sjerran. Under det han med långsamma och darrande steg antrådde sin återvåg, stannade han ibland den sig allt mer förökande menniskoskaran vid hamnen. Jemvål för hans svaga syn var en aflågsen hvit punkt igenkånlig, just emellan himmelens dunkla blå och hafvets ånnu dunklare yta.