Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 1

— ——— —— ie till detsamma, ty det är af andlig natur in stor del af arbetsklassen förnyas af landtefolkningen, som år van vid rörelse, gröna ålt, trådgårdar och fri luft. Det stillasittanle lifvet, den evinnerliga enformigheten i sariken, det oupphörliga surrandet, dånandet. stampandet och hvinandet frambringa en på en gång andlig och kroppslig slapphet, en sjukdom, som icke år möjlig att bota. Liksom för att göra likheten mellan de offer, som stupa i krigen och dem, som falla uti industriens tjenst, fullkomlig, tillågger doktor Villermk: Dessa arma varelser erinrade mig om vde talrika konskriberade, som jag under kejsartiden sett duka under för hemsjukan; som edogo af långtan innan de ånnu kunde träfsas af fiendens kulor.Det hår ofvan anförda torde vara nog för att erinra om, att om ock kommunismen och socialismen kunna kufvas med vapenmakt, så åro de dock icke fördenskull utrotade. Mycket göres visserligen för den arbetande klassen både i England och Frankrike, — synnerligast åro de s. k. arbetareboningarne ett högst prisvårdt företag; men man får dock icke förgåta, att om Paris måhånda om tolf år har sina tolf cits ouvrigres sårdiga, så finnes i dem blott plats för omkring 2000 arbetare, hvilka hafva haft råd att taga aktier i byggnaderna. under det att den arbetande och till största delen fattiga eller nödlidande delen af befolkningen i Paris utgöres af omkring 200,00( menniskor. Alla de, som fordra hjelp och reformer för den arbetande klassen, inse åfven att tillochmed dessa skola blifva otillråckliga och kasta fördenskull långtansfulla blickar på vetenskaperna, som måhånda en gång kunn: bringa det derhån, att allt det mekaniska ar. betetet utföres af machinerna sjelfve. Då å menniskan emanciperad, befriad. De stor staternas frihet och utveckling, hvilka hitin tills till en stor del blifvit ernådde endast der igenom att många skulle vara slafvar för at andra skulle vara verkligt frie, har då blifvi förverkligad derigenom, att den enda trål, sor finnes, år jernmachinen, som icke bar någo kånsla af sin tråldom. rr U2