Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 1

— — — —— med en oerhörd hastighet; bataljen år börjad --ja i sanning en batalj, ty arbetaren i ett våfveri år liksom en soldat på stridsplatsen: han år blottstålld för samma faror, som denne; han står på sått och vis midt för ett batteri; ett osynligt hagel af kartescher slår ned rundt omkring honom. Han år verkstadsföda, liksom soldaten kanonföda .... Att börja med befinner han sig mellan ett lösslåppt, tjutande menageri af hjul och tag; gar, som beståndigt bita efter honom. Vid den minsta glömska eller osörsigtighet från bans sida fattar ett hjul tag uti honom, lemlåstar eller dråper honom. Det år i synnerhet barn, som drabbas af dylika olyckor. Doktor Winstanley, låkare vid lazarettet i Manchester, har intygat, att i en söndagsskola voro 107 barn, af hvilka 47 hade blifvit sårade i fabrikerna. Blanqui uppgifver för de franska fabrikerna enahanda förhållande och fogar såsom bilaga till sin beråttelse om franska industriens tillstånd en lista Öfver de i fabrikerna sårade och fallne. Men detta år endast bråd-dåden, eller de i hast erhållna såren, fabriksarbetets tragedi. Det finnes en annan fara, som år mindre dramatisk, som man mindre lågger mårke till; men som dock år långt mera fruktansvård: det år det inflytande, som sjelfva verkstadsluften utöfvar på arbetaren, den långsamma förtåring af hans krafter, hvilken i fabriken eger rum, det smygande gift, som han med bomullsdammet insuper i sina lungor. Vi vilja icke martera våra låsare med en lång beskrifning på allt detta elånde; det tjenar till intet att uppvåcka ett med fasa blandadt deltagande, Som icke kan finna något föremål, icke trösta sig med att hafva bidragit till att lindra lidandet. Det kan vara nog af att anföra, att låkarne hafva gifvit nyssbemålte bomullsdammets skadliga inflytande på bröstet ett sårskildt namn, och att fabriksstatistiken visar, satf af 1,078 arbetare uppnå blott 9 det 50:nde och 22 det 40:nde året; resten, eller 1,047, måste då innan de uppnått denna sednare ålder. Industrien har inga veteraner. Revolutionerna, krigen under konventet, konsulatet och kejsartiden hafva icke på deras bana lemnat efter sig en sådan mångd af döde. Men dessa otaliga ofser, som obemårkt och långsamt fullbordas inom fabrikens fyra våggar, utan något alls af den poösi, som ligger i blodströmmarne, kanondundret och slagtningsbullret, ingjuta icke eller hos åskådaren någon thy åtföljande fasa; de åro icke pathetiska nog att kunna uppfattas af hopen, för fattiga på situationer, som kunna fångsla inbillningskraften och framkalla ett så heroiskt, åsthetiskt-enthusiastiskt deltagande, som de lysande såltslagen. De gigantiska lidelserna upptråda icke eller på sabriksverkstådernas stora valplats; der saller man ödmjukt, sakta rosslande, når man icke långre kan båra sitt öde. Man varseblifver icke eller der, huru arbetarne blifva tråssade af det osynliga artilleriet; de dö alldeles som andra menniskor, men blott snarare, hastigare ån andra; de då, som om de hade mycket brådt om att åndteligen finna ro och hvila. Ett ganska egendomligt lidande antråffar man i fabrikerna, ett lidande, som kan uppfattas åfven af dem, som ej varit åsyna vitta — —