Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 1

— — Han nårmade sig fönstret, och skådade ångsligt utåt. Man kunde tydligt varseblilva, att han, med glömska af den för hans fötter liggande skuldenåren, nu endast tånkte på den unge mannen, som befann sig på hafvet. S:t Victor uppreste sig nu. — -Denna vind år gynsam för Volant. Himlen ledsage det lyckligt i hamnen!En högljudd röst hördes nedpå kajen: — -volant! Volant!Skuldenår och borgenår ilade liktidigt till sönstret. — -Uvad år det med Volant?— utropade S:t Victor med upprörd sinnesstämning. En menniskogrupp stod i bekymmerfull förvåntan på skeppsbrons utsida; mänga hade vånner eller anförvandter om bord på skeppet; några en andel i den rika laddningen: semtio hikare rigtades mot horizonten; hundrade röster höjdes i yttrade förmodanden af glad och sorglig art; men alla öfverensståmde deruti, att ett skepp var i sigte och nalkades hamnen. 2 — Det år Volant, fem dagar förr, ån det var i våäntan!— sade en gammal sjöman, som långe och med anstrångning hade skådat igenom sin kikare. — -Jag skulle igenkånna