Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 1

——— hh . ig för att beröfva landets fabriker de för deas bestånd nödvåndiga arbetskrafter. Detta eger rum i ett land, som har ett nof och en aristokrati, hvilkas anspråk på äktning uti socialt hänseende just skulle grunda sig derpå, att den kungliga och aristokratiska lyxen gärve folket arbete och förtjenst; det eger rum i en stad, hvarest hofvet och blomman af aristokratien år samlad; det eger rum i en stat, som efter Lamartines åsigter år genomtrångd af religiositet. Att man har dragit försorg om att gifva aristokratien medel i hånderna till ett yppigt lefnadssått kan icke nekas. De högsta platserna inom de andliga, civila och militåra embetsmannakathegorierna hafva blifvit dess såner anvisade. Såsom ett exempel hårpå kan anföras, att ensamt erkebiskopen af Canterbury har 260,000 rdr ras i årlig inkomst. Sjelfva regeringen eller statsstyrelsen, d. v. s. den högre administrationen (regeringskollegierna) kostar årligen omkring 18 millioner rgs, oaktadt statsembetsmånnens antal år vida ringare, ån i något annat europeiskt land, emedan kommunerne sjelfve sköta sina angelågenheter, och parlamentet, hvars medlemmar icke erhålla någon aflöning, kostar detta oaktadt nåra 2 millioner rdr ärligen, nemligen till alla de med löner förenade embeten, som man uppråttat under begge husen, för att hafva så många flera indrågtiga sysslor att besåtta. Nu tillbaka till industrien, till den storartade industrien med dess vidunder, dess beundransvårda begagnande af den menskliga tankeförmågan och vetenskapen, dess rikedomar, dess många, lyckliga, driftiga och högt begåfvade fabriksegare, dess tillsyningsmån och öfverordnade bestyrare, dess palatser, smaksulla villor och cottages, kortligen med allt det, som hänför och förtjusar åskådaren! Ja det ligger någonting hånförande och förtrollande i densamma; man tycker sig se mensklighetens genius lifslefvande och i full verksamhet inom dess ofantliga område. Denna genius med sin jernpersonlighet har blott ett enda fel, nemligen det, att den icke för en mild spira öfver de svage dödlige, utan tyckes under sitt gigantiska framåtskridande såga, liksom det 19:de århundradets krigsgud en gång i sin lyckas rus yttrade: Jag har årligen 100,000 man att uppofsra. Man börjar att elda under machinen. Det år ånnu icke full dager; men allaredan ses från alla håll af dalen ankomma långa tåg af mån, qvinnor och barn; de komma genom mörker, genom dimma, genom regn och stålla alla sin gång mot den der höga skorstenen, som hvålfver sin rödaktiga, gnistrande rök mot himlen. De åro tunnt, meråndels trasigt klådda; i handen båra de det bråd, som skall måtta dem för hela dagen. De sprida sig åt alla håll i machinvåfveriets stora, upplysta salar och intaga de platser, som de lemnade i går och till hvilka de i morgon på nytt skola återvånda. Qvinnorna befinna sig, såsom vanligt, på den farligaste posten, i stampverkståderna, eller i badstugorna för den 8. k. skottska appreturen, med en hetta af 40 grader. Signalen gifves, machinens håfstång lyfter sig, ångan rusar fram och kommer dragremmarne att darra; det brakar i hela byggnaden . ...plötsligt börja alla våfstolarne att slå, alla hjul att snurra omkring AiAi 979797979797:7:97 D