Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1850, sida 1

medel det gifves för att detta onda icke skall gripa omkring sig och förlama soldatens mod och kraft i det asgörande ögonblicket.Mon dieu! monsieur le colonel! hvad vill han att jag skall göra?Ers majeståts vishet inser såkerligen hvilken god effekt visad mildhet, straxt före slaget, skulle hafva på den simple soldaten.-Jag skulle pardonera dessa båda gråskågg! ha! det skall icke ske; mitt ord år kungsord och får icke brytas! en soldat år ingen katt som får löpa för hundarne! har han mod att försöka på desertation så må han också hafva mod att dö, punktum!Adjutanten hade intet att svara; konungen gick vidare och innan de visste ordet af, stod gamle Fritz på exekutionsplatsen. Under mårk tystnad uppmarcherade tjugo man på den öppna plats der de båda olyckliga, med bakbundna hånder, redan knåföllo för att om ett ögonblick mottaga de dråpande kulorne. Dödsstillhet rådde öfverallt endast svagt afbruten utaf det sakta rasslet af vapen. Scenen upplystes af facklor, burna i hårda hånder, hvilka brunno med blodig glans och vid deras sken upptåckte man mången blek fysionomi i hvilken knot och missnöje tydligt röjde sig, mången blick som med hemsk fasa