Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1850, sida 2

dem att vänta till dess att nästa patrull gjorde sin rund; men då båda frimodigt försåkrade att de gingo på hög befallning och hotade vedetten med ansvar, om han tvingade dem att stadna, tvekade denne och låt dem slutligen passera. Nu andades de låttare; grånsen var icke långt aflågsen och för att hurtigare nå den började de att springa, då de tvingades att stanna vid ett barskt: -halt! verda ? och en liten, nåstan puckelryggig figur gick dem raskt i måte. Blodet rullade som lava i flyktingarnes ådror; de tego, ovissa om hvad de skulle göra. vVerda 2återtog, den lille och gick dem på lifvet med en spånd Pistol i handen. Hindrar du oss, så år du dödsens, skrek Carl rasande och höjde sin sabel. Ha! rigtigt! desertörer åren J, dundrade den lille, kasta bort edra vapen, och i ett nu föllo de blottade sablarne ur deras förlamade hånder, ty på de håga ridstöslorne, den blå rocken med råda uppslag, på alongeperuken och den lilla trekantiga hatten igenkånde de konungen. Hvilka åren J2 röt Fredrik, och hans skarpa ågon glödde af vrede och förakt. Olyckliga, sirel svarade begge som med en mun.