tHi —— Bref från en resande landsman. I. Om barnträdgärdar och Diakonissanstalter. Nurnberg den 21:ste April. Bland de intressantaste söreteelser, hvilka jag under min resa påtråssat, åro barntrådgårdar (kindergarten) och diakonissanstalter. Intresset för desamma hos mig har kanske blifvit större derigenom, att jag förut hade platt intet ller ett högst oredigt begrepp om dessa inråttningar. Diakonissanstalter förestållde jag mig som nunnekloster, och diakonissorna som nunnor, eller i båsta fall som kringvandrande missionårer, hvilka trugade sin andeliga tjenst på dem, som hade helt andra planer för ögonen, ån att se sig om efter en fast och fredlig boning efter dåden. Barntrådgårdar kånde jag icke ens till namnet. Då utan tvifvel — hvilket åfven hågligen vore att önska — dessa anstalter inom några år finna fotfåste och blifva allmånna i Sverige, så vill jag, icke efter böcker (ty åfven denna litteratur år rik) utan allenast efter hvad jag sett och sjelf erfarit, framstålla dessa vålgörenhetsanstalters syftemål, åfvensom såttet, hvarpå detta mål vinnes. Båda hafva det gemensamt att vilja hjelpa menniskan i den ålder eller i det tillstånd, då hon år vrnlös, hjelpa, icke ensidigt, utan med afseende på menniskans båda hhufvudbeständsdelar, kropp och själ. Af barnträdgardar finnas flera i Tyskland, en i Hamburg, 4 i Dresden, några i Frankfurt am Mayn, Darmstadt m. sl. ståder. Dem, jag besökt, åro tvenne i Dresden. Barnen, som voro mellan 3—56 år, samlades kl. 9 om morgonen till ett antal af mellan 30 och 40, togo med sina begge lårarinnor i ring och sjöngo under promenad fram och tillbaka, liksom i en francaise, en inledningssång: Wir haben uns wieder gefunden Und sind hier in Eintracht verbunden; Ein jedes in sich voll Hoffnungen ist Und alle so froh in dem Kreise begrässt. Derefter stannade de hvar och en på sin plats i ringen, sammanknåppte sina små hånder och låste i kor, men temligen tydligt, följande morgonbön: Von Dir ist unser Leben, Du hast es uns gegeben; Dein Schutz hat in der Nacht Uns väterlich bedacht. Du stärktest unsre Kraft, Hilf, dass sie Gutes schafft! Sedan begynte olika slags lekar, beråknade att på samma gång öfva kroppsoch själskrafter: uppmårksamhet, minne, omdöme, förstånd och kånsla. 1:o En gymnastisk lek. Ett barn trådde midt in i ringen. De andra sjöngo under det de gingo i takt omkring det i medelpunkten stående barnet: äDu freundliches Kind Was machts du geschwind ? Barnet inne i ringen svarade; 4Ich will mich fleissig iäben Bis alle thåtig sind. I kor upprepade de andra barnen, under förnyad taktmåssig gång kring sin medelpunkt: Wir wollen uns nun iuben Bis alle thätig sind. Sedan gjorde barnet i medelpunkten en gymnastisk rörelse, hoppade upp från golfvet, utRRENO TSE SSE ENSE EE