Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1850, sida 1

—11Bruu:t::t::t11 sII Fredag. Hvad de der iderna åndå åro bakvånda. Men förstår du icke — Robinson. Inga men! Dessutom ,gilvas ju politiska grunder för att afvisa fråmlingens anbud. Fredag. Politiska grunder? Robinson. Ja visst! Tror du då, att han skulle göra oss dylika anbud, om han icke hade sin fördel deraf? Fredag. Nå desto båttre, då de också åro fördelaktiga för oss. Robinson. Vi skulle bland annat genom denna handel göra oss beroende af honom. Fredag. Ja, i samma grad som han blefve det af oss. Han skulle behöfva vår frukt, likasom vi behöfde hans vildt, och vi skulle lefva i största fred och endrågt med hvarandra. Robinson. Enfaldiga system! Skall jag tillstoppa munnen på dig? Fredag. Försök det! Ännu har jag åtminstone icke hört ett enda skål, som uthårdar nårmare granskning. Robinson. Jag vill förutsåtta, att fråmlingen lårde trådgärdsskötseln och hans ö blefve mera fruktbar ån vår — inser du följderna? Fredag. Ja, vår förbindelse med fråmlingen skulle då upphöra. Han skulle icke mer hemta frukter hos oss, emedan han sjelf kunde förskassa sig dem, och det tillochmed genom mindre arbete; han skulle icke heller tillföra oss något vildt, emedan vi icke kunde gifva honom något derför. Vi komme då att stå just på samma punkt som i dag, hvad vårt arbete betråssar. Robinson. Kortsynte öknens son! Inser du icke, att han skulle öfversvåmma oss med sitt vildt, och efter att hafva ödelagt vår jagt, skulle han ju också med en syndaslod af frukter göra slut på vår trådgårdsskötsel! Fredag. Ja, men. du bör förstå, att han ej ödersvämmar, det vill såga med andra ord rikligen förser oss med sitt vildt och sina frukter för intet. Han gör det blott, så långe vi kunna gifva honom något annat i utbyte, det vill såga så långe vi genom besparadt arbete kunna frambringa något annat. Robinson. Något annat, något annat! Du kommer alltid tillbaka till dessa ord. Du samlar i luften, kåra Fredag. Det ligger intet praktiskt i din åsigt. Striden varade ånnu en stund, och, som det ofta går vid dylika tillfållen, stod hvar och.en hårdnackadt vid sin mening. Då Robinson emellertid utöfvade stor inslytelse på Fredag, fick han slutligen sin vilja fram, och då fråmlingen framtrådde, för att erhålla ett svar, sade Robinson: -Hör, o fråmling! För att gå in på ditt förslag, måste vi vara sullkomligt förvissade om tvenne punkter. Den första år, att det ej finnes mer vildt på er ö, ån på vår, ty vi kunna icke öfvertala oss att kämpa med annat, ån lika vapen; den andra år, att denna handel beståmdt blir skadlig för er. Ty då det år en afgjord sak, att vid hvarje handel den ene ovilkorligen måste förlora och den andre vinna, sä år det klart, att vi skulle draga det kortaste strået, om ni icke gjorde det. Hvad har ni att invånda deremot?rIcke ett ord! sade fråmlingen med ett hjertligt skratt öfver Robinsons sått att re