Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1850, sida 1

Han år galen du, rent galen, både han och de andre höge herrarne också, svarade Adolf Arndt och reste sig upp från marken -— så sannt som att jag och du skola slagtas i morgon dag, galna å de allehop! Io, jo, gunås! att kungen har en skruf lås år du icke den förste som beråttar mig, eller hvad såger du och alla kloka menniskor om den hyggligheten att föra oss mot en tiodubbel styrka? en emot tre kan gå an, men en emot tio, om det också år elåndiga Österrikare; — det går åt h—e bror min — -Hm! döden har jag sett på så nåra håll att jag icke fruktar han grinfysionomi, men man har dock lust att se en måjlighet för sig då man går i elden, men hår år det såkert att vi skola hackas till frikasse; prosit bror min! i morgon afton återstår icke en enda trumma af hela vår gamla armå, sade Adolf vresigt och tummade mustachen. Acke, suckade Carl, du har, gunås, rått; . 2 2 jag önskar att jag sutte i god ro i mitt kåra Rathenau, önskar du inte det samma, kamrat?-Hvarför icke; osta, svarade Adolf; dina och mina åkrar grånsa ju intill hvarandra. Mins du hur lustigt vi lefde tillsamman som goda grannar i de gamla goda tiderna! har du haft någon underråttelse från din qvinna på sednare tider?