Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1850, sida 1

tA E— TA och oc Så — Fredag. Är du såker på det? Låtom oss åndå råkna efter. Robinson. Det år snart beråknadt. Når vi lemna konkurrensen fritt spelrum, år det slut med vår jagt — jagten år förlorad för OSS. Fredag. Hvad skadar det oss, om vi blott erhålla villebrådet? Robinson. Enfaldiga teori! Det fållda villebråd, vi på det såttet erhålla, vore ju icke en frukt af vårt arbete! Fredag. Jo, det vore det visst! Vi kunna ju icke få de fyra korgarne vildt, utan att gifva våra två korgar trådgårdsfrukter derför. Robinson. Och hvad skulle vi vinna dermed? Fredag. Jag vill söka göra den saken klar för dig. Vi behöfva sex timmar, för att förskaffa oss fyra korgar vildt; fråmlingen ger oss dem nu för två korgar frukter, som vi kunna insamla på tre timmar. Alltså skulle vi vinna 3 timmar derigenom. Robinson. Såg hellre, att vi derigenom skulle förlora tre timmar af vår vanliga verksamhet. Deri ligger just vår förlust. Ärbete år ju rikedom! Och når vi förlora en fjerdedel af vårt arbete, skulle vi blifva en fjerdedel fattigare. Fredag. Kåra vån! Du gör nu en besynnerlig kalkyl. Lika mycket vildt och lika mycket frukter och åndock tre vunna timmar! Är icke detta en fördel, så finnes intet fördelaktigt på jorden. Robinson. Det år en falsk slutsats, vån Fredag. Hvartill skulle vi anvånda de tre timmarne? Fredag. Vi kunde taga uti med något annat. Robinson. Jag har dig fast; du kan icke nåmna det! Något annat, något annat — det der år lått sagdt! Fredag. Vi kunna Ju fiska, göra vår trådgård vackrare, eller låsa i bibeln! Robinson. Det år en utopisk dröm. Är det såkert, att vi hellre skulle göra det, du nu nämnde, ån hvad vi hitintills gjort? Fredag. Når vi icke behöfde arbeta långre, kunde vi ju hvila oss. Råknar du då en smula hvila för ingenting? Robinson. Men når man intet annat går ån hvilar sig, dör man af hunger. Fredag. Min vån, det går rundt omkring i din hjerna. Jag talar ju blott om den hvila, som förminskar hvarken vårt vildt eller våra frukter! Du tyckes helt och hållet förglömma, att ett nio timmars arbete, på grund af vår byteshandel med fråmlingen, kunde inbringa oss alldeles lika mycket, som tolf timmars arbete nu gör. Robinson. Man ser, att du icke blifvit uppfostrad i Europa. Du må veta, att all tid, som besparas, år en ren förlust. Det beror icke på om man har något att åta — hufvudpunkten, till hvilken man stråfvar, år att hafva arbete. Allt hvad som förtåres och ej år produkt af vårt eget arbete, råknas icke. Vill du veta, om du år rik, skall du blott taga storheten af ditt arbete, men ej storheten af dina beqvåmligheter och njutningar i betraktande. Det år den moderna låran. I allt detta år mig ingenting så klart, som att vi förlora en del af vår jagt, om vi såtta oss i förbindelse med fråmlingen.