Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1850, sida 1

stöta honom och splittra han unga konungadöme. Österrike, Ryssland, Frankrike, Sverige och halfva Tyskland förenade sina hårmassor för att krossa den ende; om det var utaf afundsjuka, hat, politiskt interesse eller allt detta förenadt; nog utaf: de gamla europeiska furstefamiljerna ansågo Fredrik för en pavenu, en fråmmande gren på den gamla kungliga stammen; och genom att förena sina krafter, hade de bringat honom till sörtvislan. Han dfverlade med sig sjelf om han med egen hand skulle göra slut på sitt lif, innan alla bladen af segerns lagar hade fallit från hans hjessa, eller våga den sista stora kampen mot sina dfvermodiga fiender. Han valde det sista. Och i sanning, lyckan tycktes hafva våndt honom ryggen. Hans hufvudstad Berlin var i fiendehand, och hela hans arms våntade i dyster spånning på den dyrkade hårförarens nåsta ,steg; och den båfvade, då den såg sig uppstålld i slagtordning midt emot den mångdubbelt manstarka, segerdruckna fienden. Alla, från den högste till den lägste, förutsågo, att de offrades utan nytta, och ehuru de tappre gerna gåfvo lif och blod för kung och fådernesland, kunde de dock icke bortkasta den nedslående tanken på det nåstan vansinniga i konungens plan och på den hjertlösa åregi