Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1850, sida 1

arbete mitt lissmedelsförråd, och måste följaktligen ånyo samla ett sådant — allt detta ger mig tredubbelt arbete. Då den sanna rikedomen består blott deruti, att man har fullt upp att göra, år det ju klart, att jag skulle gå under, om jag hemtade den på stranden uppkastade plankan. Det måste framför allt ligga mig om hjertat att skydda mitt personliga arbete, och nu, då jag just tånker derpå, faller det mig in, att jag, genom att ståta denna planka ut i hafvet, kan förskaffa mig ånnu något mera arbete. A. Men det var ju en galenskap af honom ... B. Det må så vara; imellertid resonnerar hvarje nation lika galet, når den genom förbud mot utlåndsk industri vill bringa sin egen till blomstring. För att icke beröfta sig ett större arbete, stöter den plankan tillbaka, som den med högst ringa arbete kunde tillegna sig. Just deri ligger fördelen, tånka nationerna, likasom Robinson tånkte, att den möda, han gjorde sig, för att ståta plankan ut i sjön, var en vinst för honom. Betraktar man nationerna såsom enskilda menniskor, skulle man icke kunna upptåcka någon skillnad mellan deras och Robinsons sått atttånka och se saken. A. Men insåg icke Robinson, att han kunnat begagna den besparade tiden till något annat? B. Till hvad annat? ÅA. Så långe man har tid till öfverlopps och förnödenheter, finnes alltid något att göra. Jag inser icke, hvarför jag just skulle behöfva nårmare angifva det arbete, hvarpå han kunnat använda den besparade tiden. Jag påstår, att Robinson var slagen med blindhet, för att kunna så förvexla arbetet med dess resultat, åndamålet med medlet, och jag skulle kunna bevisa . ÅA. Bespara er den mödan. Imellertid har ni nu den första och enklaste åsigten af skyddstulloch prohibitivsystemet. Om håndelsen med Robinson och plankan förekommer er omöjlig, så år orsaken den, att Robinson i exemplet representerade både producent och konsument i sin person. A. Nu alltså till sakens mera invecklade begrepp! B. Med största nöje. , Någon tid efteråt, då Robinson funnit sin vån Fredag, förenade de sig och arbetade gemensamt. Om morgnarne gingo de sex timmar på jagt och återvånde vanligtvis med 4 korgar skjutet vildt. Efter middagen arbetade de i trädgården likaledes sex timmar. En dag landade en båt vid Förtviflans å. En fråmling steg i land och undfågnades af de båda eremiterna. Frukterna smakade honom förträffligt, och innan han lemnade dn, gjorde han följanda förslag: Ådla öboer! Jag vistas på en 5, der det finnes långt mera vildt ån hår, men trådgårdsskötseln kånna vi icke det ringaste. Jag skulle hvarje afton kunna bringa fyra korgar vildt, om J villen gifva i utbyte blott två korgar trådgårdsfrukter och örter-. Då Robinson och Fredag hörde detta, gingo de afsides, för att rådslå sinsemellan. Se hår, huru de rådgjorde med hvarandra: Fredag. Nå, hvad menar du om förslaget. Robinson. Om vi gå in på det, åro viruinerade. l