Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1850, sida 1

lefva att lugnt, sorgfritt och årligt lif?— Hårtill svarade några, att detta endast kunde låta sig göra medelst en utvandring. Detta åter motsades af andra, och nu börjades en parlamentarisk debatt om medlen att kunna förbåttra de förbrytare, som ånnu voro unge. Man begårde och erhöll ordet, uttalade sina åsigter och anförde sina skål för desamma. Midt under diskussionen bad ordföranden en af de församlade att gå ned och vexla en guin6e, och låt i en skåmtsam ton förstå, att om budet ock kunde finna sig föranlätet att icke komma igen med penningarne, skulle ingen råfst dersöre komma i fråga. Den unge mannen tog penningarne och gick. All diskussion afstadnade och lemnade plats för den mest ifriga våntan att få se, huru detta prof skulle alldpa. Man lyssnade vid dörren och klef upp i fönstren för att se om han skulle komma åter. Han kom; hela församlingen helsade honom med stormande jubelrop och man bar honom på sina skuldror i triumf fram till ordföranden. — Männe ej opinionen och kånslan af det råtta hår i sin fulla kraft gjorde sig gållande?