Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1850, sida 1

AERAmEEN (G En engelsk Tachrissoniad. Uti England har hela pressen nyligen lifligt sysselsatt sig med en fråga, som kan åga ett icke obetydligt intresse åfven för den svenska publiken, emedan föremålet derför till en del utgör ett motstycke till det så kallade Zachrissonska målet hårstådes. Frågan har nemligen varit den, huruvida en Engelsk officers pligter såsom militår och statens tjenare kunna och böra inskrånka hans råtigheter såsom medborgare, och det kan för jemförelsens skull vara af vigt att se, att, huru delade åsigterna ötver styrelse, hushållning, förvaltning m. m. ån må vara emellan de olika partiernas organer i England, så förena de sig dock alla till ett gemensamt motstånd, så snart något försök, öppet eller beslöjadt, göres att ingripa. uti eller qvåsa Engelsmannens grundlagliga råttigheter såsom menniska eller medborgare, Håndelsen år i korthet, att den beråmde amiralen sir Charles Napier, som under sina relationer med engelska amiralitetet eller flottans förvaltning varit i tillfälle att uppdaga mycken misshushållning derstådes, åtskilliga gånger enskildt hos dess ledamöter lårer yrkat på afskaffandet af en hop missbruk af favoritism eller gammal slentrian, men förgåfves. Han hade nemligen genom noggranna och långe fortsatta iakttagelser kommit till den slutsatsen, att Storbritaniens flotta skulle kunna hållas i lika godt skick som nu, för halfva kostnaden. Vördnadsfullt, men med bifogande af faktiska bevis, framlade han dessa iakttagelser och den deraf dragna slutföljden, först för amiralitetet sjelf; men amiralitetet fann icke för godt att åt hans hushållningsmedel låna minsta uppmårksamhet. Då ansåg han sin pligt som medborgare intråda och denna kråfva hans medverkan att på annat sått söka undanrödja slöseriet; och som han icke var parlamentsledamot, beslöt han att ossentliggöra sina upptåckter genom tidningarne. lian utförde detta beslut i början af Oktober förlidet år. Men redan den 15 i samma månad förståndigades ban genom en skrifvelse från sir Francis Baring, förste amiralitetslorden, att han -hade gifvit ett för kronans tjenst högst olyckligt exempel, då han, oaktadt sin rrang och sin embetsmannastållning, gifvit ofssenilighet åt sina anmårkningar mot de mån, vsom af Hennes Majeståt fått sig flottans för, valtning anförtrodd-. Den skrapande ministern anmårkte vidare, att ,hvar och en måste med honom dela högaktningen för sir Charles utmårkta egenskaper som amiral, men åfven , misstroendet till hans tystlåtenhet (diserevtion)). Amiral Napier såg i skrapans förra del ett ministerielt anfall af sir Francis Baring mot den konstitutionella friheten, och i den sednare ett dylikt emot sin heder. Han beklagade sig öfver dem begge i en skriftlig hemstållan till amiralitetet, och då detta blott upprepade förste amiralitetslordens åsigter, vånde han sig med en dylik skrifvelse till premierministern, lord John Russel sjelf. Men åfven i dennes svar, som för öfrigt ordade på det aktningsfullaste sått om amiralens talanger och förtjenster, lades honom till last en saknad af vederbörlig tystlåtenhet. Sir Charles vådjade mot detta omdöme i en ny skrifvelse till lord John, hvilken år sårdeles mårklig, emedan den visar, att en officer i england icke glömmer medborgarens stållning för militårens. Han förklarar. nemligen deri, att de åsigter, som ministeren vid detta tillfålle lagt i dagen, skul