OQA3Am::: — —ä— — 1842, var den första, som sjöng negermelodierna flerståmmigt och skapade den nu så ålskade ethiopiska konststilen; den framgång, den hade i Newyork de 4 första åren, var exempellös i de offentliga nöjenas annaler för denna stora hufvudstad. Det förstås af sig sjelft, att denna negertheater ej kan vara samlingsplatsen för den bildade befolkningen, men ickedessmindre höjer den sig till ganska satiriska anspelningar på denna befolknings svagare sidor; i dag t. ex. såg jag på aflischen annonserad en satir på den animala magnetismen shurleaque Mesmerim). Men om, såsom jag ofvan nåmnt, Amerikanaren år böjd för en satirisk behandling af så utomordentligt vigtiga frågor, som nu skola afgöras inom kongressen, saknar han dock på intet sått det djupa allvar, som år nödvåndigt för en motsatt uppfattning. Dagligen synas i tidningar uppsatser och dikter, som bevisa detta. Sinnena åro genomtrångda på en gång utaf kånslan af dessa frågors vigt och af en fast tro på De Förenta Staternas höga verldshistoriska beståmmelse. Ett skönt stålle låste jag nyligen i en af hårvarande tidningar: -Amerika, du de förföljdes sista tillfl yktsort, hoppets land, framtidens vagga, blif icke otrogen din beståmmelse! Du ser, att många finnes hår, som båra inom sig ett klart historiskt medvetande, och de åro åkta infödda Amerikanare. Den stora massan af invandrare står i bildning under infödingarne. Jag har förut omnåmnt slassrågan, och du önskar måhånda af mig upplysning om stållningar och förhållanden i Washington. Erkånda politici, med hvilka jag talat om saken, åro af den åsigt, att resultatet blir den kaliforniska författningens erkånnande, men å andra sidan uppråttandet af en ny slafstat på Nya Mexicos område. Sådern, sade de, gör elt konstladt men förfårligt larm, för att åndtligen erhålla denna koncession. Det gåller hår att uppråtthålla den så kallade balance of powers, d. v. s. den politiska jemvigten mellan norden och södern. Antalet af slafhållande och icke-slafhällande stater år nu lika stort. Skulle de sednare blifva talrikare, kunde deras ombud i kongressen en vacker dag besluta slafveriets ögonblickliga upphäfvande. För hvarje ny ickeslafhällande stat fordrar Södern derför en ny slaf hållande, för att uppråtthålla partijemvigten. I håndelse att Canada skulle upptagas i unionen, fordras redan nu i Södern Cubas införlifvande. En annan utgång kan saken möjligen åfven få, nemligen den, att kongressen genom ett beslut beröfvar sig sjelf kompetensen att någonsin afgöra något ölver slaffrågan. Det demokratiska partiet, som åfverhufvud år för möjligaste största inskrånkning af kongressens kompetens, för att kunna göra unionen så stor som möjligt, år afgjordt af den åsigt, att slaffrågan år staternas enskilta angelågenhet. Wuiggerna, som önska gifva kongressen så stor kompetens som möjligt och åro emot unionens utstråckning, likasom de voro emot kriget med Mexico, åro åfven i slaffrågan af motsatt mening. De anse det tillkomma kongressen att fålla det sista utslaget i denna sak. Orsaken hvarför en del af Sydlåndningarne så håftigt förklara sig emot den kaliforniska författningen, som ej tillåter slafveriet, torde få sökas i den lockan— — — LL