Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1850, sida 2

befriad, år vårdig och färdig att emottaga de genomskinliga serafsvingarna; ty fastån vi ofta hört omtalas englar på jorden, ha vi dock aldrig haft den lyckan att der tråffa dessa öfverjordiska varelser. En klar, vacker afton, i slutet af Mars, sutto båda systrarna på sitt rum, den ena sömmande på något, tillhörande hennes bosättning och den andra lånande sina flitiga hånder till hennes hjelp. — yJa, nog lagar jag till för mitt lilla bo, sade Svenborg, men når jag behöfver begagna det, hör ånnu till de förborgade tingen.— kThor har så många projekter, och något af dessa måste vål realiseras, svarade Beata. — Om det hade varit som förr, återtog Svenborg, hade nog pappa hjelpt oss; men han vet ju icke en gång huru det går för honom sjelf. Tycker du icke att det skulle bli bra svårt att flytta från Edshammar?— -Io visserligen, svarade Beata, men hvad kan man icke fördraga? Jag vågar knappt tånka derpå. Vid dessa ord föll en stor tår på den hvita duken, som låg på hennes nå.