Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1850, sida 1

ord vexlades icke förrån målet för resan var upphunnet. En stor, gråsärgad trådbyggning, omgifven af en massa löflåsa trån, som lik nade en trådgård, låg framför dem. — -År detta Hallingsberg? utbrast fru Wejland, i det hennes bjertas slag fördubbla des. Det två vånings höga huset var vål upplyst, och darrande som den utsluppne fången, hvilken kommit för att afvakta sin dom, hjelpte Waldenau sin blifvande svårmor ur slådan. — -Jag ser inga lakan för fönstren, sade hon sakta, och stödd mot hans axel gick hon uppför trappan som ledde till andra våningen. — -Är hon dåd ånnu? frågade med dof röst Waldenau, då han i förstugan måtte Edmund. Sökande att dölja sin förvirring, svarade denne undvikande: -Resan har gått raskt. Vi trodde ej herrskapet skulle komma så snart. — bet var ej svar på frågan, återtog Waldenau med vredgad uppsyn. — Af barmhertighet såg: lefver mitt barn?inföll fru Wejland. — la, hon lefver. Med öppna armar blefvo de ankomna gåsterna emottagna af major Waldenau och hans hustru. -Låkaren ger godt hopp, sade den