Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1850, sida 1

—— och Fellenbergs anda på vågen till Preussen icke hoppat öfver Sachsen. bet år icke lått att såga, om de preussiska eller sachsiska folkskolorna utråtta mera, hvad folkets totalbildning angår. Synas de sachsiska i allmånhet båttre, kan detta mera hafva sin grund i i andra gynnande omståndigheter, ån i något företråde i folkskolans inre våsende. Den stereotypa prågel, som Fredrik den store tryckt på alla former af preussiskt lif och verksamhet, den inbilskhet, som så lått inrotar sig hos hvarje större nation, och vanstållande inverkar på dess lynne och seder samt åndtligen den skårande disproportionen mellan de preussiska skollårarnes bildning och stållning i lifvet — allt detta kan mera, ån något annat, förorsaka den olikhet, som man tycker sig finna emellan det preussiska och sachsiska folkskolevåsendet. Ser man åter på blotta författningarna eller folkskolelagarna för de båda lånderna, så kan man icke göra någon skilnad deremellan. I båda lånderna bildas skollårarne, efter en genomgången förberedande kurs, 3 år på seminarium; i båda lånderna går det mycket lårdt till vid denna skolmåstarebildning; i båda lånderna herrskar skoltvång; och i båda lånderna hållas barnen under besagda tvång från 6:te, 7:de till och med det lö:de, 16:de året i skola. Men lagen år ett och dess verkstållande år ett annat. I detta sednare afseende lemnas ett vidstråckt spelrum för olika lokala och sociala förhållanden. Att det blåser en friskare vind genom Sachsens berg och dalar, ån genom det oåndliga af militårer öfversådda sandoch åkerfålt, som kallas Preussen, kan ingen skollag hjelpa. En omståndighet har dock i Sachsen mycket bidragit till att höja folkskollårarnes teoretiska duglighet och lifva deras intresse för folkskolans sak. Der år nemligen i 1835 års skollag stadgadt, att konferenser skola hållas; och dessa åro i de slesta kretsar åndamålsenligt inråttade. I Lausitz t. ex. åro dessa konferenser på följande sått ordnade. En gång om året hålles allmån hufvudkonferens i Töbau. Deremellan hållas s. k. vandrande konferenser hvarje. lördag. De bestå deruti, att 12, 13 af de nårmast boende skollårarne samla sig hos en, afhöra hans föredrag och taga kånnedom om hans ledning af skolan; hvarefter de göra sina anmärkningar. Den mot hvilken anmärkningarne gjorts, d. v. s. konferenshållaren sjelf, äger tillfålle att försvara sig. Kunna de olika meningarne ej på stållet bilåggas, föres deröfver protokoll, hvilket insåndes till hufvudkonferensens direktion, som fåller utslag i tvisten. Hårigenom uppstår en nyttig tållan mellan skollårarne; hvar och en bemådar sig om, att, då han vet, att andra medlårare komma att besöka skolan och öfvervara undervisningen, hålla ordning, undervisning och allt som skolan tillhör, i det båsta skick. Ett gammalt ordspråk såger, att -om man vill tukta en bonde, skall man taga en bonde och slå med-. Detsamma kan ock sågas om skollärare: vill man tillråttavisa en skollårare, skall man taga en af hans eget stånd att tillråttavisa med. En sådan tillråttavisning verkar mera, ån om den verkställes af en lokalinspektor eller skolkommission, hvilken såsom mindre kompetent låraren inom sig alltid kan jäfva.