XXIV. Det var den 10 Februari, en kall nordisk vinterdag, då fru Wejland, insvept i ett med pelsverk fordradt ytterplagg, satt i en väl tilltåppt tåckslåde vid Thor Waldenaus sida. Skymningen började utbreda sina skuggor åsver jorden, och imman på de uppdragna fönstren tillkånnagaf att aftonens starka kyla förebådade en ånnu kallare natt. Båda hade långe suttit tysta och slutna inom sig sjelfva, då den bedröfvade modren slutligen bröt tystnaden: Huru långt tror du att vi kunna hafva fram?— En knapp half mil.— vet du vål hvilken sårskilt betydelse denna dagen eger? frågade hon. — Ja, det år Svenborgs födelsedag,svarade han med en djup, hörbar suck. Flera