Marketenterskan. En teckning efter naturen af D:r H. ) ; Als 1849. Det hvilar en slöja öfver hennes fordna förhällanden, och vi göra henne säkerligen en tjenst med att ej söka lyfta densamma. Om hon någonsin glånst, så år förgyllningen nu afnött: hon år bronserad af sol och vind, men åndock åro hennes stora grå ögon fulla af eld, och det småleende, som de grofkorniga soldatinfållena esomoftast framlocka kring hennes mun, kan understundom vara rått fint samt visar då tvenne rader hvita tånder och en liten grop i venstra kinden vid sidan af den rynka, som tiden har dragit från de dristigt vidgade nåsbårarne ned till hakan. Hennes figur år liten och fyllig, håret svart, hand och arm för starktbyggda att kunna kallas vackra; men det år en hand, som vet att göra hvad den bör, och en arm, som mer ån en soldat fått respekt för. För några år sedan ingick hon i trettiotalet och för 6 månader sedan blef hon marketenterska vid bataljonen. Under den tid, jag nåstan dagligen sett henne, har hon alltid varit klådd i en svart merinosklådning, med ett rödrutigt förklåde, knutet på ryggen, och en liten nåpen hatt på hufvudet. Än ser man henx) Ur sNord og Sva