Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1850, sida 1

2— 2— mn i ne utdela sina varor, an emottaga underolsicerarnes hyllningar, ån skåta de sårade — alltid lika rask, lika munter, alltid densamma. Når vi befinna oss på marsch, thronar hon, högt uppe på en brånvins-ankare och smörfjerdingar, på en liten enbetsvagn, den hennes s. k. mankör, gående vid sidan af en mager håstkrake. Han spelar blott en underordnad roll: sörjer för aft kaffekitteln ståndigt kokar och springer fram och åter för att hemta det, som begåres.-Madsen, punschextrakt! Madsen, kassebönor! Madsen, en sill till sergeanten! För fyra skilling smör till löjtnanten! Madsen, Madsen!..... Så låter det dagen igenom. Madsen måste vara öfver allt, och dock betyder han ingenting, allraminst i hustruns ågon. Ingen i hela bataljonen frågar efter Madsen, och Madsen frågar icke eller efter någenting annat, ån sin flaska; men madam Madsen år hela bataljonens fac-totum. Bivouakera vi en kall natt, så har hon alltid en kopp varmt kaffe tillhands; har punschen aftonen förut varit något vål stark, så lagar hon, att sillen morgonen derpå år så mycket saltare: år brånvinet icke fritt från finkel, eller ölet något syrligt, så åro hennes beska droppar makalösa, och mången soldat, som aldrig kommer på doktorns sjuklista, hemtar hos henne råd för sin permanenta magplåga. Äre vi inqvarterade på landet, så slår madam Madsen upp sin butik i den första den båsta stuga eller lada. Bordet bågnar under tyngden af de derpå uppstaplade matvarorna, och hotar att krossas af den mångd flaskor och glas, hvarmed det år fullsatt. Brånvinsankare ligga i en vrå på ett par vedtrån, och kaffekitteln puttrar i ett hål nere i diket, i håndelse det icke lyckats Madsen att för den erhålla en plats i brygghuset. Några öfver ett par tomma fjerdingar lagda bråder och ett bord, hvars ohyflade yta går besatt illa åt de nedsmorda kort, med hvilka man spelar på detsamma, gör möblemanget fullståndigt. Salongen saknar aldrig gåster från bittida om morgonen ånda till taptot och ofta engod stund efter detta — inom lykta dörrar, naturligtvis. Lukten af dl, brånvin och tobak lockar vandraren till detta improviserade vårdshus fjerran ifrån, och hjertliga skrattsalvor och högljudt skämt båra vittne om, att glådjen der valt sin bostad. Väl intråffar icke så sållan en skiljaktighet i meningar, hvilken efter åtskilliga kraftiga ord understålles ett par ånnu kraftigare nåfvars asgörande och bringar de. såta vånnerne i konflikter, som, i håndelse de komme till vederbörandes kännedom, låtteligen kunde ådraga dem, som gifvit anledning till desamma, hvarjehanda kroppsliga och andeliga obehagligheter. Marketenterskan afgör fördenskull, både i sitt eget och de tvistandes interesse, saken på sitt sått, utan att herrar officerare på ringaste vis inblandas i densamma. En framkastad vink om, att det icke anstår -sådane karlaratt munhuggas eller slåss, bilågger understundom hela grälet; men om icke detta medel hjelper, så skiljer madam Madsen med krastig arm de tvistande ifrån hvarandra och hotar med att -anmåladem, eller ock vådjar hon till de nårvarande och uppmanar antagonisterne att dricka förlikning. Vid ett så beskaffadt tillfålle har hon då alltid något -extra att uppvakta med. För underofficersklassen hyser hon en synnerlig tillgifvenhet, och, erinrande sig Skriftens ord, att den man ålskar, den agar man, utdelar hon med kraftig arm orrar (Lussinger) åt aspiranterne inom denna hedervårda klass, d. v. s. åt pipare, trumslagare och hornblåsare, når en af dessa af en händelse, t. ex. råkar att stöta till tappen på en brånvinsankare, eller lågga ett stycke obetalt ost på den betalta smörgåsen, och uttryck, sådana som galgfägel-, tukthuskandidato. s. v. vittna tydligt om, att hon icke år obekant med lifvet och terminologien inom en viss del af hufvudstaden. Hennes småleende mot sergeanterne år så vånligt, att dueller skulle håra till ordningen för dagen, i håndelse inom H:r Madsen funnes den ringaste gnista af svartsjuka. Når en af desse hennes utkorade hedrar hennes salong med ett besök, tillagar hon sjelf kaffet, och jag år såker om, att hon i afseende på mängden af smör och socker noga iakttager de olika graderna och aldrig gör sig skyldig till något brott mot subordinationen. Når madam Madsen råkar i beröring med herrar officerare, år hon det versonisser J