Theologisk afdelning. om uniformer, titlar och bandstumpar. Ärt. 3. (Forts. och slut fr. n:o 84.) Vi veta det vål: de rålle adelsmånnen båfva icke vid denna tanke; tvertom: den gör dem glådje, ty de yttre privilegierna trycka dem, emedan de åro både obilliga och hatade. De veta rått vål, att ingen kan taga ifrån dem deras frejdade förfåder, deras anor; ingen i verlden kan hindra dem ifrån att vara sina höga anors åttelåggar! De åro derföre redan fårdige att når som helst afstå de yttre utmårkelserna; de behålla ju i alla fall de inre, d. v. s. det sanna adelskapet! Men tyvårr utgöra desse ådle icke flertalet. Flertalet vill för allt i verlden icke mista sitt adelskap. Det år just derföre som allt ruttet skall konserveras; — och si, icke sållan ser man den presterliga egennyttan med hela sin lårdomsapparat stödja sådant. Så håller man