Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1850, sida 1

egare af privilegierade inrättningar, m. fl., som såkert skola såtta sig mera emot reformer i beskattning, statsförvaltning, ekonomisk lagstiftning, befordringsvåsende, o. s. v., ån mången tjensteman; men just derföre år det så vigtigt, att det blifvande representationssåttet måtte lemna åt den stora delen af jordbrukande klassen, samt åt massan af borgerskapet och den fria arbetande klassen i ståderna en beståmd öfvervigt öfver de klasser, som nu finna sin enskilta fördel i bibehållandet af ett felaktigt och mångden af folket undertryckande statsskick. Man yrkar vål ej representationsreformer, endast för att se några obetydliga bersonalförändringar i lagstiftande församlingen, utan för det att den nya lagstiftande församlingens karakter skall blifva reformerande i alla de delar af nationens stora vålfårdsangelågenheter, som nu åro antingen alldeles försummade eller förfelade. Vill man åter detta, måste man akta sig för, att genom representationsföråndringen snarare förstårka ån försvaga embetsoch privilegii-interessena i landet; ty man bör alltid ihågkomma, att till följd af uppfostran, sedvanor, slågtförhållanden, befordringssystem samt framförallt genom fördomar och egennytta, största delen af adeln, presterskapet och de förmögnare af borgarne och de jordegande klasserna, sabrikanterne r m. fl. åro så införlifvade med embetsmånnen, att dessa af folket underhållna personer, som egentligen endast borde tjena det allmånna, nu åro och genom det nyk förslaget blifva de, som skulle styra, beskatta och föreskrifva oss lagar. I det afseendet betyder deras numeriska minoritet intet. Deras inslytelse år obestridligt afgörande, om vi ej få ett helt annat representationsoch valsått, ån det vår regering behagat erbjuda oss. Korresp. respekterar mycket hr Werns nit för representationsreformen. Han vill ej ens klandra, att det kan föra honom till den åsigt, att det hvilande förslaget bör antagas, för att om möjligt slippa ståndsformen i nationalrepresentationen, ty dess olågenheter åro oemotsågligen högst olyckliga. Men korresp. vågar påstå, att hvarje man bör noga besinna sig, innan han beslutar sig till ett steg, som kunde ådraga fåderneslandet en representationsförfattning, hvilken genom sin invecklade, splittrande och nåra nog den medborgerliga kånslan hånande form, skulle lemne svenska folket, inom sig, till alla de samma vedervårdigheter och småaktiga strider, som den urgamla ståndssormen, och utom sig snart sagdt till ett åtlöje för det vidunderliga experimenterandet med en fråga, som så många folk, till deras belåtenhet, redan låst. Han hoppas derföre, att man ej alltför mycket låter förleda sig af, i de flesta afseenden, osåkra riflerberåkningar. Enhvar kan åndock båst sjelf dfvertyga sig, om han inom sin krets anståller små profval, efter vallångdens betraktande, att det ej finnes stort hopp för något båttre, genom de föreslagna valsåtten till de omedelbara valen och öfre kammaren. Det blifver då tydligt, att de nu i adeln och presteståndet representerade principer och interessen, i stållet för att på sin höjd disponera hålften af ståndsrepresentationen, komma att alldeles beherrska den nya, såsom det föregifves på allmånna och samfålda val grundade representationen. Detta år det mest vådliga af allt, då konservatismen sedan får ett vida båttre tillfålle att såsom legaliserad af ett slags valförtroende förstålla eller dölja sina förehafvanden under medborgerlighetens mask, ån någonsin under ståndsformen, der den framstår i all sin ensidighet, afhöljd och blottad för hvar mans ögon. s— —EE——