Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1850, sida 1

— äha, nu förstår jag.— ÄHvad förstår du? frågade Waldenan i det han forskande såg på Williamson. ÅÅn ingenting, svarade han undvikande. För att få ett annat åmne å bane, frågade Waldenau: -Huru må mamma och Beata 2 — Io, på helsans vågnar bra; men jag ser att de lida. Han tystnade, och icke utan förlågenhet fortfor han en stund derefter: Beata vinner verkligen mycket på en nårmare bekantskap. Hon år så anspråkslös, så mild, tånker på alla utom på sig sjelf, och år vacker, verkligen vacker.— Ivad du blifvit klarsynt på en tid, min hedersbror. Lycka till; jag tror icke att du från någon sida möter synnerligt motstånd. — -Hvad, hvad menar du?— vKed sjelf ut den gåtan!XXII. Det kan vara tid på att lemna låsaren ett utkast af Edmund Waldenaus verkliga karakter. Född med starka passioner, egde han tillika en snarfyndighet och slughet som, om