Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1850, sida 1

— Nej, jag fruktar honom icke, ty jag tror på dig. Å — Men eljest skulle du göra det? Han teg. — -Uppjaga icke hennes inbillning med några dystra farhågor, bad Wendela. — -Jag har icke velat våcka några störande misstankar i ditt unga sinne, min Svenborg. återtog Thor vånd till henne, och önskade jag helst, att du kunde blifva obekant med det onda i verlden — synden, hatet, rånkorna. ... Du år benågen nog ändå att se sakerna från deras skuggsida; men varna dig måste jag.Waldenau talade håftigt och var synbart upprörd. — -O, Thor, hvad menar du?— -Fråga mig ej mycket, men lofva mig blott ett., — ÄHAllt, allt, hvad du ber mig, ty du kan ej bedja mig om något, som jag ej kan eller bör uppfylla.—,Nej visst icke. Dock år ett löfte ej nog för mig; jag begår din ed., — Och du misstror mig till den grad, afbröt hon djupt sårad, i det hon undandrog sin hand, att du ej tror, att ett löfte skulle vara mig så heligt som en ed?— örbittren icke dessa stunder för hvar