Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1850, sida 1

—--! — äk—— wW L1—-t—WC— —— öe dande: men hatet år hos dem den öfvervägande kånslan, och derföre gingo åfven i fråmsta rummet alla deras planer ut på att bekåmpa och förfölja allt, som stod i förbindelse med revolutionen, så inom som utom landet. Ledru-Rollins och de 31 andra solkombudens oförsigtiga och misslyckade försök d. 13:de Juni 1849 spelade Frankrike fullståndigt i hånderna på detta parti, hvilket nu af alla krafter sökte att öfvervåldiga sina motståndare och beröfva dem medlen att yttra sig. Det var den fria yttranderåtten, som då fick sitta emellan. Man slog efter s amfundets fienderoch tråffade friheten, som år samfundets vån. — Ånyo bedja de -moderateom koncessioner och ånyo erhålla de ett kallt, afslående svar; men nu åro de s. k. moderate republikaner, och den allians, som de, efter attafde maktegande hafva blifvit tillbakavisade, måste söka, år socialismen, hvilken nu blifvit identisk med den förföljda friheten. De blifva emottagne; kanondundret och massakrerna hafva tillsvidare blifvit förgåtna. De måste rösta endast och allenast på socialisternes kandidater: de hafva icke något annat val, så vida de icke vilja stålla sig emot friheten, emot republiken, emot sig sjelfve. Äfven folket å sin sida har icke något annat val, ån att dela sig på samma sått, för eller emot friheten. Likasom republikanismen år 1847, då man med den sökte att knyta ett förbund mot den gemensamma fienden, icke uttalade hela sin tanka, icke uppenbarade sin inre principskiljaktighet, på samma sått afslöjar icke eller socialismen nu . alla sina ytterligheter. Alla kommunistiska och svårmiska tankar åro aflågsnade. Man talar — såsom i Bergets manifest — icke om afskassandet af kapitalet, utan om -upphåfvange af procenteriet?. Man vill icke våldsamt föråndra samfundsordningen, eller tillintetgöra egendomen, utan olyfta arbetet till samma höjd som egendomenoMan håller sig öfverhufvud taget till praktiska och statsekonomiska föranstaltanden, till inskrånkning i statsutsifterna, till en råttvisare fördelning af skattebördorna o. s. v. En annan fråga år, huruvida hårutinnan ligger ett verkligt framåtskridande, en förådling af socialismen, den der kommer att fortsara, eller om man, når man åndteligen en gång skall uttala sitt hjertas mening, kommer tillbaka till det gamla, som består i att låta hela staten, grundvalen för millioners vålgång, experimentera, i stållet sör att låta samfundet utveckla sig. Den ide, efter hvilken samfundsutvecklingen skall ledas, måste visserligen först hafva tillkommit i statsmånnens hjernor; men man kan icke utan att begå en himmelsskriande oråttvisa neka att ju socialismen kraftigt har bidragit till utvecklandet af de praktiska idgerna och menniskornas håg för, att, mera ån förut, tånka i praktisk rigtning. (Forts.) OUAUG ——