Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1850, sida 1

2— —57—7— detta kalls natur att vara ombud för hela nationen; samt slutligen förebilden af huru en, genom hela folket medelst elektorer vald representation i vårt land kunde komma att se ut, hvarom, ehuru till följd af ett stort och betydande antal röstandes hånvisning till dirckta yalkategorier, samt den orimliga skillnaden i rösträtten mellan de våljande, det blott kan visa sig ofullståndigt, likvål de medelbara valen kunde lemna någon ledning: allt detta år onekligen något, som kan sörlela mången att anse sörändringen såsom ett steg framåt. Vore det så, att dessa fördelar hRervägde olägenheterna af allt det öfriga i det söreslagna nya representationssättets anda och sormer, så skulle åfven vi ansluta oss till dem, som heldre vilja antaga det, ån qvarblifva för en kort tid — ty långvarig kan den icke blifva — vid det gamla. Men det år just derom, som vi icke kunnat ösvertygas af hr grefvens i så mycket och så våsendtligt oderisia förespråk för detsammas antagande. Men som det likvål skulle vara alldeles åndamålslöst att begåra det grefven och hans liktänkande skulle åndra sina åsigter, endast för det vi, på ett annat eller mera omfattande sått ånyo framdroge alla de skål, som redan blifvit anförde för att bevisa, att det nya förslaget icke erbjuder de garantier för folkelementets tillräckliga representerande, hvilka måste vara vilkoret för att det skulle innebåra en verklig förbåttring; så åberopa vi hår endast hvad vi nyss visat i frågan om vallångdernas resultater i hvad rörer de omedelbara valen, och lemna för öfrigt detta stridsfålt för det nårvarande, för att betråda ett annat, som vi just med afseende på de nyss af oss antydda stora liberala principer tycka vara å ömse sidor vårdigare. Vi vilje således blott fråga, huru man väl kan förestålla sig, att dessa principer skulle kunna hafva att vånta den ringaste ly ckosamma utveckling i en representation, der ännu tre sårskilta valsått visar folkklassernas fortfarande misstroende och förakt mot hvarandra; der den ene medborgaren framgår till valurnan med 64 gånger större röstrått, ån den andra; och der den ena afdelningen, vald på ett sådant sått, att hela den i vårt land emot dfriga medborgareklasser ofantligt talrikaste och samhållsbördorna af alla slag (allmånna och enskilta) hårdast uppbårande mindre jordbrukareklassen derifrån år påtagligen utesluten, kan tillintetgöra allt, hvad den större allmånt valda afdelningen önskar och framståller. Vi fråga blott: huru kan vål någon hoppas, att de stora, liberala principerna i lagstiftning, beskattning, lagskipning, finansvåsende, allmån hushållning, polis, o. s. v. der skola kunna så genomsöras, som solkets tidsenliga behof redan alltförlånge sörgåfves det fordrate Kunna vål den liberala sidans veteraner ännu tro, att svenska folket år 1850 står W samma punkt af menlöshet, af sorglöshet för ledningen af sina vålfårdsangelågenheter, af obekantskap med allt det otillfredsstållande i sin stållning, af ovisshet om medlen att kunna förbåttra den, och af tålmodighet för dem, hvilka motstå eller bortvrånga alla ådla och verksamma bembdanden för dess båttre framtid, såsom för femtio år sedan? Kunna de verkligen mena, att det nöjer sig med en liten kulisssöråndring i rikslagsspektaklet och — —— F— — —