borgs sållskap. Det år godt gry i slickan; men hennes känslor behöfva ståsjas. Var god gil hit en almanach., Beata framråckte en sådan. -Hör du bror Wejland och kusin GuI nilda, viljen J ej på några månader låna oss den dyra klenoden? Vi skola bjuda till att göra det någorlunda trefligt för henne. Icke kan Hallingsberg jemföras med Edshammar. Upland, i synnerhet vår trakt, har inga naturskönheter att bjuda på; men en hjertlig vånskap och en oinskrånkt frihet kunna vål gifva någon ersåttning och så kommer du, Thor, till oss i höst, och mamsell Dahl skulle mycket förbinda oss, om hon gjorde sållskap.Wendela tackade, men sade sig vara sastvuxen vid sitt hem. — Thor har nog krafter att slita mamsell derifrån. Icke går det an, att Svenborg reser ensam hem med fåstmannen? — -Avarföre icke?afbröt Edmund med ett ironiskt leende. — För allmånna pratets skull, förstår du. Innerligt kårt vore det för oss att få se bror med hela sin familj; men det kunna vi knappast hoppas., Wejland tackade i förbindliga ordalag; hvad den sednast vidrörda Önskan betråssade, gaf han ett nekande svar, men i anseende till